The Mummy Returns (2001)

En uppföljare för att rida på vågen från en tidigare populär film? Ett aprilskämt? No such luck…

Hollywood skulle ju inte vara Hollywood om man inte kan casha in på en populär företeelse. Den första mumiefilmen blev, kanske något oväntat, en hit och faktiskt också en riktigt bra matinéfilm, full med äventyr och glatt humör. Därför ska man väl knappast bli förvånad över att det relativt snart tröskades fram en uppföljare där Imhotep, följdriktigt, återkommer.

Rick och Evelyn är numera gifta och har en son men söker fortfarande exotiska äventyr. Sonen Alex har inte fallit särskilt långt från äppelträdet och lyckas därför bli fast med ett mystiskt skorpionarmband. Armbandet ger bäraren anvisningar om hur man ska ta sig till oasen i Ahm Shere och där uppväcka skorpionkungen som vilat i tusentals år. Just detta har den reinkarnerade Anck-su-namun (Yes, the bitch is back…) tänkt göra genom att i sin tur återuppväcka vår gamle vän Imhotep. Planen är sedan att Imhotep skulle besegra Skorpionkungen för att ta kontroll över hans underjordiska arméer och därefter (är vi förvånade, någon?) ta över världen.

Problemet med The Mummy Returns är detsamma som med många uppföljare: i brist på den nyhetens behag som fanns i originalfilmen vräker man på med mer. Skit samma vad, bara det är mer. Här är handlingen i vissa avseenden nästan en kalkering av originalet (vatten istället för sand, men ni fattar…) men det är mer action, fler putslustiga one-liners, fler karaktärer som inte hinner befästas utöver rena staffage och därmed känns ganska onödiga samt ett brådmoget Hollywood-barn (and don’t we just hate those?).

Det riktiga problemet, som gränsar till filosofisk-existentialistiskt, är dock ganska intressant om det inte vore för att det här blir så tydligt hur snabbt man smällde ihop denna uppföljare. Enligt tidslinjen tar första filmen sin början 1923 då Rick är i Hamunaptra. Tre år senare, alltså 1926, är han tillbaka i sällskap med Evy och Jonathan. Denna film sägs tilldraga sig 1933, alltså sju år efter den första segern över Imhotep. Rick och Evy är nu gifta och har en son. En son som enligt uppgift ska vara åtta år (medan skådespelaren Freddie Boath egentligen var 10 bast). How the hell did that happen!?

8 reaktioner till “The Mummy Returns (2001)”

  1. Jag har lyckats undvika dessa filmer, främst eftersom jag inte är något stort fan av Brendan Fraser (heter han så?). Men jag kanske får omvärdera det hela lite och åtminstone se första filmen i alla fall.

  2. Tvåan är definitivt sämre än ettan vad annars? Men den har fortfarande ett gott humör och man har faktiskt lyckats med att behålla alla skådisarna från ettan. Jag var nöjd när jag såg den. Ungen är faktiskt inte så vedervärdig som ungar brukar vara på film Han är t.om uthärdlig.

  3. Som svar på din sista fråga: Det är film, Sofia och på film kan aaaaallt hända. Marsvin kan prata, män kan föda barn, barn som både kan förminskas och förstoras och Ben Affleck kan spela superhjälte. Vad som är konstigast av detta vete fåglarna 😉

  4. Ettan var naturligtvis nyhetens behag och den här känns lite tröttsamt upprepande, trots det har man allt lite kul i sällskap med de figurerna. Till och med del 3 var rätt underhållande i all sin fånighet…!

    Helt rätt om brådmogna Hollywood-brats! (Just nu har jag ”nya” Karate Kid som ligger och väntar på DVD:n…frågan är hur jag kommer att reagera på lillgrabben Smith…han verkar kunna kvala in i den ovanstående kategorin….)

    p.s
    Idag är det ju fredag! Totalsågning…..inte idag…!?! 😉

  5. @BRC: Jaså? Jag tycker Fraser faktiskt kan göra riktigt bra ifrån sig i rätt sammanhang (han är väldigt rolig i Scrubs). Och första Mummy är ett bra omtag på en matinéklassiker

    @filmitch: Tja, jag vet inte jag… Att man i en uppföljare inte byter ut skådisar tycker jag borde vara något av ett minimikrav. Här blev det betydligt mer forcerat och flåshurtigt och jag håller absolut inte med om Alex icke-vedervärdighet.

    @Fiffi: Jamen, jag vill ändå kunna förvänta mig någon form av inne-i-filmen-logik och här ingick inte förmågan att kunna hoppa över ett uppväxtår 😉

    @Steffo: Ouch — trean tycker jag är ett riktigt jäkla stolpskott! Ledsen att göra dig besviken, det fick bli en recension skriven med lövsåg dagen till ära 😉

    Det känns absolut som om Smith d.y. ligger i riskzonen.

    @Fiffi: Tyvärr, inte den här gången 😉

  6. Äh vad gör ett år hit eller dit i en Hollywood blockbuster!!!

    Fin beskrivning av snabbmat uppföljare tyvärr den även råkat ut för reboot uppföljaren med sin tredje del som utspelar sig i Kina.

  7. @Joel: Tack. Trean är ett klart steg nedåt i träsket jämfört med den här, även om man tar Scorpion King med i beräkningen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: