Se, jie (2007)

alt. titel: Lust, Caution

Fyra kinesiska kvinnor spelar mahjong. Tidpunkten är 1942 och platsen är det av Japan ockuperade Kina, Shanghai. Av kvinnornas samtal förstår man att deras män har höga positioner eller åtminstone är rejält förmögna, för det tycks defintivt inte vara några svårt krigsdrabbade människor som sitter runt bordet. Värdinnans man, Mr Yee, kommer in och en av de andra, Mrs. Mak, får plötsligt väldigt bråttom. Genom ögonkast förstår man att det är något på gång mellan Mrs. Mak och Mr. Yee. Kvinnan åker till ett café och ber att få låna telefonen. Ett till synes oskyldigt samtal gör att en grupp motståndsrörelseaktivister beväpnar sig. Mrs. Mak sätter sig igen och väntar nervöst.

Klipp.

Fyra år tidigare befinner sig den unga kvinnan Wang Chia Chi i Hong Kong för att studera på universitetet. Hon blir värvad till en patriotisk dramagrupp av den oemotståndlige Kuang och de två blir gruppens mest hyllade skådespelare när de framför sina nationalistiska pjäser. Men Kuang tycker att de ska gå längre, med dramer vinns inga krig. Varför inte avrätta en förrädare? Någon som sålt sig till japanerna. Gruppen siktar in sig på Mr Yee och det blir Chia Chi, i rollen av Mrs. Mak som får i uppgift att infiltrera hushållet genom att bli vän med Mrs Yee. Snart blir hon även vän och mer därtill med Mr. Yee.

Taiwanesen Ang Lee har sannerligen vitt skilda (Hollywood)filmer i bagaget: Sense and Sensibility (Austen- och anglofilporr), The Ice Storm (förortsångest), Crouching Tiger, Hidden Dragon (Hongkongwireaction), Ride with the Devil (western), The Hulk (superhjälte), Brokeback Mountain (bögromantik cowboystyle), Lust, Caution (historiskt spionmelodram) och Taking Woodstock (60-talsnostalgi). Gemensamt för de flesta av dessa filmer är att de på något sätt handlar om karaktärer som måste finna sig själva, få klarhet i sina innersta önskningar, oavsett vad det omgivande samhället dikterar. Förvisso knappast originella teman men Ang Lee gör det alltid snyggt och oftast också mycket bra.

Lust, Caution vinner självklart i snygghet på tidpunkten — det är en orgie i ondulerat hår, slacks och figursydda sidenklänningar eftersom Chia Chi/Mrs. Mak rör sig i förmögna cirklar (motståndsgruppens ekonomi blir efter ett tag desperat eftersom hon ständigt måste spela mahjong och förlorar pengar till de andra kvinnorna). Själva spion-/motståndsrörelsetemat är vad som ska driva handlingen framåt men det är egentligen relationen mellan Chia Chi och Mr. Yee som för filmen framåt.

Chia Chi är fullt på det klara med att hon, samtidigt som hon försöker lura Mr. Yee mot hans död, blir alltmer bunden till honom. Deras förhållande är en blandning av tillit (Mr. Yee, som hittills inte litat på någon gör det klassiska misstaget att lita på sin älskarinna), ömhet och våld. Till en början tycks det mest vara Mr. Yee som gillar hårda tag men efter en period verkar även Chia Chi tända på hårdheten och inte minst faran i deras situation (utomäktenskapliga affärer och spioner är ingen bra kombo).

Tyvärr gör tyngdpunkten på relationen snarare än motståndsrörelse att Lust, Caution blir ganska…inte direkt seg, men för långsam. Lee ska tydligen ha fått slåss hårt mot censur i framförallt Kina och USA när det gäller de explicita sexscenerna men jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår poängen med dem, om de inte ska fylla något uteslutande visuellt syfte. På det hela taget känns Lust, Caution i sin historia inte så särdeles originell, varken vad gäller sex, kärlek, otrohet eller spioneri. Se då hellre Paul Verhoevens Zwartboek/Black Book för spioneriet eller Lees egen Brokeback Mountain för kärleken.