Sofia: Jag har funderat lite på om A Clockwork Orange handlar våld eller snarare den fria viljan att kunna uttrycka våld om man så väljer. Om det är den fria viljan det handlar om, varför har då Alex valt våldets väg?

Martin: Det kanske är så att ”den fria viljan” är en lika konstruerad konstruktion som Alex ”frukttillstånd”. Och om det finns något som kan kallas för fri vilja, är det i så fall det som definierar oss som människor, snarare än våldshandlingar i sig? En tydlig gest i riktning mot berättelsens diskussion kring den fria viljan tycker jag är att det är prästen som får argumentera för det fria valet och i slutändan hyckleriet kring detta. Kristendomen har ju problem med att å ena sidan ska en högre kraft ha gett oss människor en egen fri vilja, för att  i nästa sekund påstå att allt redan är förutbestämt utav Gud. Kan samma problematik användas kring människan och det mänskliga samhället i stort?

Sofia: Just det här hur fri den fria vilja egentligen är, är en rätt intressant fråga. Vissa etologer menar att vilda djur inte alls är särskilt fria på det sättet man gärna framhåller mot exempelvis djurparksdjur, istället finns det en massa faktorer som sätter rätt skarpa gränser för territorier. På samma sätt kan man tänka sig att den så kallade fria viljan egentligen är mer en produkt av den miljö man lever i. Frågan är då vad det säger om den miljö Alex kommer ifrån – har den mer eller mindre tvingat honom att välja våldets väg? Här är ju varken Burgess eller Kubrik särskilt explicita.

Martin: Kan man inte tänka sig att ett ”lugnt” samhälle i själva verket är en bättre grogrund för våldsyttringar än ett ”vilt”? I ett lugnt samhälle finns ingen som drar tydliga gränser mellan känslo- och våldsyttringar. När åsikter bryts mot varandra uppstår automatiskt friktioner och får man då inte visa sina känslor skapas en instängdhet som i slutänden kan ha ännu större konsekvenser än känsloyttringen hade haft i början. Det här lugnet skulle man också kunna tolka in i Alex förhållande med sina föräldrar, de daltar med honom samtidigt som det finns en brist på ”riktig” närhet och kärlek. Man kan tänka sig att Alex antingen revolterar mot daltandet eller helt enkelt saknar empati genom sin distansering från andra människor. Åtminstone i boken finns det antydningar om ett samhälle där att vuxna tittar på TV om kvällarna och ungdomarna är ute och “gör” stan.

Sofia: Jag tror att historien vill antyda att Alex samhälle egentligen är ganska våldsamt, men det är en ”organiserad” våldsamhet, sanktionerad av samhället. Jag tänker på att hans gamla kumpaner tycks ha lika stora möjligheter att vara våldsamma i sin nya roll som poliser. Även Ludovicometoden är ju inget mindre än en våldsyttring mot den personliga integriteten. Och då går väl A Clockwork Orange ut på att Alex först är ”programmerad” att vara våldsam och sedan bara ”omprogrammerad” att inte vara våldsam.

Martin: Men vad är då värst? Våld utfört av en samhällsmedborgare eller borttagningen av våldsyttringen från samhällets sida? Kan man kombinera så att inget av detta sker och att båda parter blir nöjda eller är det dömt att misslyckas från början? Är våldsoffret alltid en bortglömd bricka i spelet och diskussionen förs enbart mellan rättsväsendet och våldsbrukaren?

Sofia: I både boken och filmen får ju två våldsoffer möjlighet att utöva en väldigt personlig hämnd, varav ingen är samhälleligt sanktionerad. I det avseendet blir det lite intressant att fundera på om Alex har sonat sina brott genom att genomgå Ludovicometoden eller ”bara” blivit botad från sina våldstendenser. Visst är det väl ändå så att i vanliga fall är en fängelsedom någon form av samhälleligt straff, likaväl som att brottslingen ska ”rehabiliteras”. När det gäller Ludovicometoden har vi ju egentligen bara det ena. Kanske det är därför Alex offer får hämnas? Eller vill Burgess och Kubrick mena att i Alex samhälle är alla sådana spelregler meningslösa – det handlar istället om att äta eller ätas?

***

Vad tycker du, ärade bloggläsare? Är A Clockwork Orange en skarp skildring av ett samhälle där den fria viljan inte längre existerar? Och är egentligen skillnaderna mellan Burgess/Kubricks framtid och vår egen nutid så himmelsskriande? Eller ville Burgess skriva en bok om en fluffig kanin som har tebjudningar i sin skogsglänta, det sket sig bara lite på vägen? Gör din åsikt hörd i kommentarerna!