Haute Tension (2005)

alt. titel: Switchblade Romance

Efter att ha läst snälla saker om den här franska slashern hos Fiffi var jag ju bara tvungen att testa. Sedan titten har regissören Alexande Aja också fått en hel del uppmärksamhet för sitt omtag på filmen-med-de-många-små-och-arga-firrarna-med-vassa-tänder.

Kommunikation är viktigt i skräckfilmer. Inte bara kommunikationen mellan offer och förövare, utan också den kommunikation som offret på ett eller annat sätt försöker etablera med Tryggheten. Någon gång borde man därför undersöka lite mer noggrannt hur mobiltelefonin egentligen påverkat denna genres narrativ. Nu för tiden måste det ju alltid på någon sätt förklaras om karaktärerna av någon anledningen inte har tillgång till en mobil, att batteriet är slut, att den är trasig eller något liknande. Eller också måste någon stå och högt och ljudligt svära över att det inte finns någon täckning för att man som tittare inte ska sucka och tänka ”Men använd förihelvete mobilen ditt pucko” när filmens karaktärer springer runt och istället ber till gud om förlösning.

Eller också kan man som i Haute Tension elegant komma undan detta genom att förlägga handlingen i något obestämbart icke-mobilårtal, egentligen bara tydligt signalerat i förväg av en Walkman som inte är en iPod. I övrigt är det som sagt inget särskilt specifikt årtal när kompisarna Alex och Marie kommer till Alex avlägset förlagda föräldrahem för att få lite ostörd pluggtid. Men friden bryts snabbt genom en högst ovälkommen påhälsning av en man som oförklarligt bryter sig in i huset, mördar familjen å det brutalaste och tar Alex som fånge. Nu är det upp till Marie att försöka rädda sin väninna undan ett öde värre än det som drabbade henns familj.

Utan en rad hyllande bloggrecensioner är det här en film som jag aldrig skulle ha hittat fram till själv (fransk slasher är ingen genre jag följer slaviskt) men jag är glad att jag gjorde det. Haute Tension krånglar inte till saker och ting i onödan, utan förlitar sig på det skräckinjagande i ett par knarriga kängor, en skitig overall och en keps djupt neddragen över ögonen. Just det här med att man aldrig egentligen ser mördarens ögon känns viktigt, han förblir lika anonym som Jason eller Michael Myers och därmed desto mer skrämmande.

Spänningen ligger också i den fråga som Alex ohyggligt sönderskurna mamma kraxar fram till en förtvivlad Marie: ”Pourquoi?” I princip hela filmen hinner gå innan man börjar få ens en aning om varför mannen gör det han gör och det ligger en styrka i det eftersom man är fullt upptagen med att ta in den skoningslösa inledande brutaliteten.

Samtidigt blir det aldrig bara äckligt (även om filmmakarna borde ha stått för merparten av Frankrikes samlade konsumtion av fejkblod det året), i och med att vi har den överlevande Marie som beter sig ovanligt förnuftigt i ett tajt manus hålls dramatiken på en konstant hög nivå men med förhållandevis enkla medel. Det var länge sedan jag satt ett par centimeter ovanför soffan bara tack vare en tickande bensinpump. Den här stämningen hjälps också upp av ett synnerligen välavvägt soundtrack som blandar fransk smörsång, pulserande spänningsmusik och ett infernaliskt statiskt brus.

Men… Tyvärr håller denna kvalitet inte hela vägen ut. Genom introduktionen av en numera klassisk twist mot slutet skapas också en del logiska problem som jag hade väldigt svårt att bortse från. Dessutom är ju den internationella titeln något av ett mysterium eftersom det inte finns en stilett så långt ögat kan nå på den franska landsbygden.

24 reaktioner till “Haute Tension (2005)”

  1. Vad glad jag blir! Den fick ändå godkänt och liiiite mer än så av dig och det ska absolut ses som ett JÄTTEKOMPLIMANG. 😉

    Visst har filmen lite skavanker och luckor men den är sjukt spännande bitvis och med en skön stämning som gör att åtminstone jag försvinner in i Maries värld för en stund. Det är mer än vad man kan säga om måååånga skräckfilmer.

  2. Detta är en fantastisk slasher och spännande dessutom. Jag gillade även tjejerna i huvudrollerna, tror den skulle hamna på 8 eller 9 i betyg hos mig.
    Intressant är att författaren (?) Koontz skrivit istort sett samma story vilken som komförst vet jag inte.

  3. En genre som jag rankar som lägst av alla. Ser inte syftet med att se såna här typer av filmer. Jo jag har sett den men det var länge sen, innan jag bestämde mig för att sluta se på denna typ av film.

  4. @Fiffi: Oj då, verkar jag såååå snål med betygen? 😀 Men absolut, det var mer än bara ok, Aja vet vad han gör.

    @filmitch: Jag tyckte också att tjejerna kändes bra utan att filmen för den skull skrek: ”Oj, titta vad nyskapande vi är som har två tjejer i huvudrollerna!”.

    Åh, fasen. Koontz har jag dock ingen större koll på, så säg vad som helst och jag tror dig 😉

    @Peter: Nja, ska man börja snacka låga genrer så tycker jag nog exempelvis att rape-and-revenge-genren (en subgenre kanske?) hamnar klart under en vanlig, hederlig slasher. Sedan kan de ju inte varieras i det oändliga, så det kanske inte blir så roligt att se flera på raken.

  5. Koontz har jag tyvärr lite koll på inget jag rekommenderar, däremot är det roligt att titta på författarens Coztansa liknande tupe 🙂
    Borde inte genren ”filmer där skämten är att tjejer visar brösten” hamna än lägre än rape & revenge?

  6. Jag gillar den här filmen starkt. Tillsammans med Inside och Ils är Haute Tension en av de allra bästa ur de senaste årens franska extreme wave (om inte DEN allra bästa). Håller helt med att slutet uppvisar luckor, men det spelar faktiskt ingen roll för mig. Ajas film har något som så många andra filmer i genren saknar; nämligen spänning! Jag (jävligt luttrad skräckfilmstittare) satt och tuggade på naglarna och kisade i vissa scener. Det är fan ett bra betyg! Tycker också att tjejerna är bra, men gillar även den tragiska (obesvarade) lesbiska kärleken som den ena karaktären känner gentemot det andra. Att detta skildras helt avsexualiserat (bortsett från den smakfulla onaniscenen) gör att jag vill ge Aja en rejäl ryggdunk! Hur ofta ser man det i en slasher?

  7. @filmitch: Ok, Koontz toupé är aldrig något jag kontemplerat över måste jag erkänna.

    Om inte annat torde de ligga i samma sörja och grumsa 😉

    @trashisking: Det ska bli väldigt spännande att se om Ils kommer i närheten av den här kvaliteten, för jag håller med i så måtto att den verkligen var otroligt spännande på sina ställen. Kärleksperspektivet var väl kanske inte så överraskande men käns ändå mer motiverat än om det bara skulle ha förekommit en massa antydningar som aldrig artikulerades för att kittla den manliga publikens fantasi.

    Jag tror vi kan konstatera att det finns en hel del genrer som kan graderas lägre än slahers. Tyvärr skulle nog vissa säga 🙂

  8. ”Women in prison” hujedamej. Ils hade jag faktiskt lite svårt för. Inside är bra men nästan lite för mycket av det ”goda”, trots att jag gladligen sitter och glor på skräckfilm ensam hemma. Frontiers är en annan om inte bra så åtminstone underhållande fransk skräckis. Martyrs är bara obehaglig och äcklig.
    http://filmitch.wordpress.com/?s=martyrs

  9. Jag vet inte vad som menas med slasher men min nyfikenhet har väckts. Tack. Har sett ett par ”hemska” franska filmer som var bra, till och med mycket bra. ”Frontiers” och ”Martyrs”. Vet inte om dessa tillhör slashergenren men riktigt skrämmande är de. Nu avviker mitt omdöme om filmerna från filmitchs, får väl skylla på att jag är en fullständig oskuld vad gäller skräckfilmer.

  10. @Cilax: För att citera direkt från Wikipedia är en slasher en skräckgenre ”typically involving a psychopathic killer stalking and killing a sequence of victims in a graphically violent manner, often with a cutting tool such as a chainsaw or scythe”.

    De du nämner har jag inte sett men filmitch tycks ju räkna Martyrs till samma kategori i alla fall.

    Är man nyfiken på skräck är väl genren som sådan så pass etablerad att man nog borde ta sig ett smakrprov här och var. Å andra sidan går den ju ut på att det ska vara ganska blodigt, så det är väl inget för den som inte gillar när det blir lite mer grafiskt.

  11. Jag gillade Frontier(s), men den lånade LITE för mycket från Motorsågsmassakern. Hur som helst ganska kul med politisk splatterfilm.

    Martyrs är jag mycket mer kluven till. Originell visst. Fruktansvärt grotesk visst (vilket i den filmens fall blir för mycket). Men jag störde mig på den religiösa twisten i slutet. Visst är jag medveten om att den kan tolkas totalt tvärt om, men jag hade svårt att släppa den bittra smaken i flabben av att regissören drabbats av ett religiöst uppvaknande.

  12. Jag tycker verken Frontier(s) eller Martyrs är slashers. Den första är som sagt influerad av Motorsågsmassakern och faller mer in under terror-filmer med hillbillies (typ Calvaire, Eden Lake, Deliverance). Fast de är nynazister den här gången.

    Martyrs är ett försök att göra ”intellektuell” tortyrporr (Hostel, Saw, Guinea Pig) fast där kastas det även in lite andra märkligheter.

    Inside kan nog dock definieras som en slasher.

  13. Nu babblar jag på, men måste säga en sak om Ils med.

    Förvänta dig ingen Haute Tension, Sofia. Det är en mycket mer avskalad och ”realistisk” film. Ibland ser den nästan dokumentär ut och det känns som om den går i realtid. En väldigt annorlunda filmupplevelse.

  14. Ang TiK kommentarer kan inte göra annat än att hålla med. Martyrs börjar bra men faller sedan i utförande. Intelektuell tortyrporr mkt bra beskrivning.

  15. @trashisking: Ojoj, massa information, dina kommentarer börjar bli lika matiga som dina inlägg 🙂 Politisk splatter låter ju riktigt intressant, men skulle man inte kunna säga att slasher är en subgenre till splatter? Skillnader finns ju, men ibland känns det som likheterna överväger. Fast iofs, gråzoner finns det ju alltid…

    Tack för varningen, jag ska se till att ta mig an Ils med inte allt för höga förväntningar.

    @filmitch: Nej, din recension var ju inte så översvallande.

  16. Jag ADHD-spammar 🙂

    Slasher som subgenre till splatter? Visst, det är ju två (ofta) väldigt närbesläktade genrer.

    Från beskrivningen på Wikipedia så tycker jag att just ”the stalking” är ganska centralt (bortsett från resten av beskrivningen då, som också är genrens kännetecken), alltså att mördaren dyker upp, attackerar och försvinner. Man vet aldrig när han/hon ska dyka upp igen.

    Sen får man komma ihåg att det även finns slasherfilmer som faktiskt innehåller ganska lite gore/splatter; som April Fool`s Day.

    Kul diskussion 🙂

  17. @trahisking: Jag håller med, spontant känns det som om slashers åtminstone har potential att vara något elegantare/mindre trashiga än splatter. Att man bör jobba lite mer med spänning och atmosfär än bara gore.

    Sedan tycker jag också att splatter/gore lämnar mer utrymme temamässigt för övernaturliga element medan slashers bör vara mer kopplade till ”verkligheten”.

    Genre-/kategorinörderi är alltid roligt 😀

  18. Tack Sofia. Nu har jag botaniserat lite i de olika benämningar/genren efter att ha läst kommentarerna. Alltså bara läst om dem.
    Troligen pga lättja, eller pga insikten att jag aldrig kommer att se tillräckligt många filmer så har jag bestämt mig att inte anamma vokabulären och förbli en ”oskuld” vad gäller skräckfilm.
    Saken är den att jag såg Martyrs och Frontiers inte som genrefilmer utan som filmer vilka som, mitt omdöme om dessa var helt opåverkat av några förväntningar eller förförståelse. Och jag vill nog fortsätta med detta sätt att se film. Där en film konkurrerar med alla andra filmer om min gunst och inte inom ett visst fack. Trots allt är jag ingen filmkritiker och har inga ambitioner att bli det 😉

  19. Jo, college filmer rankar jag lågt också men ser hellre en given etta i den genren än dessa typer av filmer. Dom känns så otroligt lika plus att dom saknar en funktion hos mig. Ranka filmgenrer kanske ni aktiva filmbloggare ska göra i ett inlägg? =)

  20. @Cilax: Det låter som en bra ambition tycker jag 🙂 Det är ju så olika hur man fungerar, jag tycker som sagt att det är ganska kul är att grotta ned mig i olika typer av kategoriseringar.

    @Peter: Det ju tur att alla inte gillar samma typ av film. Jag kan tycka att collegefilmer är underhållande men vet väl inte om jag hellre skulle se en bra sådan än en bra slasher, då jag tycker att även den typen av filmer är ganska underhållande.

    Haha, en ranking torde bli rätt omöjlig att skapa ett gemensamt synsätt kring 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: