50 First Dates (2004)

Jag har äntligen kommit på vad det är som stör mig med de flesta Adam Sandler-filmer (so why, oh why fortsätter jag att se dem!?). Humorn är så otroligt uppenbar, naken och okomplicerad att det känns som om filmen hela tiden står lutad över en med ett basebollträ och skriker ”Men skratta då, din dumme fan!”

Henry Roth likes da ladies… Han gillar faktiskt kvinnor så mycket att Hawaii är det perfekta stället för honom eftersom han kan dejta en turist i typ en vecka innan hon åker hem och han raskt kan gå över till en ny kärlek. Eller kärlek förresten, det är ju det som är poängen med den här filmen — Henry är rädd för Förpliktelser. Tills dess att han träffar Lucy, glad och käck, som bygger hus av sina frukostvåfflor, gillar att Henry luktar fisk och är bofast. Men det finns en hake och det är — håll i er — att Lucy har en hjärnskada! Visst är det hysteriskt kul!? Efter en bilolycka vaknar hon varje dag övertygad om att det är söndagen den 14 oktober vilket naturligtvis passar Henry bra eftersom han kan dra när kan känner för det. Grejen är ju bara att han snart inte längre känner för det.

Till viss del påminner 50 First Dates om Groundhog Day och det är inte till den tidigare  filmens fördel. Montaget där Adam Sandler varje dag på nytt försöker få Drew Barrymore intresserad av honom bräcks med råge av de där minutrarna mellan Andie McDowell och Bill Murray på restaurangen där han raskt går från att hånskratta åt hennes intressen till att lära sig citera fransk poesi.

Inte för att slutet är mindre sirapssött i Groundhog Day, men jag tror skillnaden ligger i att medan 50 First Dates är en film enbart inriktad på romantik handlade den tidigare filmen om förändring och förbättring. Stämningen blir också helt annorlunda eftersom Murray själv är medveten om vad som händer och utnyttjar det till max medan Barrymore blir ett rådjursögt offer. Ett rådjursögt hjärnskadat offer. Och att försöka jämföra Sandler och Murray som komiker är bara taskigt.

Efter ungefär fem minuter av 50 First Dates har vi hunnit med: testikelskämt, Rob Schneider i musche (finns det verkligen inga hawaianska komiker?), roliga ungar, roliga djur och valrosspyor. Ja, ni kanske fattar den där hotkänslan man får av det hela. Lägg då till en djurskötare med östeuropeisk accent och dubiös könstillhörighet (för östeuropeiska kvinnor måste ju antingen se ut som crackhoror eller män) samt en muskelbyggande Sean Astin som läspar (för det enda som är roligare än hjärnaskador är talfel).

Musikvalen är lika uppenbara de, filmen inleds med hawaiansk steel guitar och reggae om det nu skulle vara så att allt blått vatten och palmer skulle få oss att tro att handlingen utspelar sig på en veteåker i Ohio. Antagligen satte man någon stackars praktikantslav på att hitta låtar som handlar om tid och dagar, bland annat blir vi trakterade med Cures ”Friday, I’m In Love” och Wings ”Another Day” för den händelse att vi skulle ha missat filmens hela poäng.

Snälla filmen, slå mig inte, men jag har faktiskt fattat poängen. Min brist på munterhet beror snarare på att du helt enkelt inte är särskilt rolig.

8 reaktioner till “50 First Dates (2004)”

  1. Har själv svårt för Sander, hans sävliga röst kombinerat med minimal skådespelartalang och dåliga filmmanus gör att det är få filmer jag gillar med karl. Enda jag kan komma på så här tidigt på morgonen är Mr Deeds.

  2. Störtskön läsning en fredagsmorgon! 🙂
    Dagens första skratt satt som gjutet.

    En helt perfekt avrättning skulle jag vilja säga!

  3. @filmitch: Det intressanta är att jag tyckte Sandler var rätt rolig i SNL-sammanhangen, men väldigt få av filmerna funkar. Mr Deeds har jag faktiskt inte sett ännu.

    @Steffo: Tack, vad kul att du gillade den! 😀

  4. Woouw! Tala om att du är ute och cyklar! Klart den bästa rulle Adam Sandler någonsin medverkat i. Jag tycker den här är grymt underskattad, snudd på modernt mästerverk!
    Till skillnad ifrån dig så tycker jag faktiskt att den här har ett betydligt konkretare och mer aktivt slut än vad groundhog day har (det fanns en subplot som förklarar groundhog day grejen men de klippte bort den och jag tycker det är den enda svagheten i den filmen).
    Jag tycker också att mycket av slapsticken funkar bra och Drew Barrymore är klockren i sitt spel som otroligt älskvärd. Jag storgrinade till slutet, bara en sånn sak…

  5. @Joel: Haha, frågar du mig är omdömet ”bästa rulle Adam Sandler någonsin medverkat i” ändå inget som renderar någon toppbetyg… Ja, jag kan absolut hålla med om att själva slutet är mer aktivt än Gorundhog Day men eftersom jag inte störde mig på att man egentligen aldrig får någon förklaring till varför Murray måste uppleva samma dag om och om igen gör det ingen större skillnad för mig. Och visst var Drew härlig men knappast så till den milda grad att jag rördes till tårar.

    Men alla förklaringar är förstås onödiga eftersom jag ändå har helt fel 😉

  6. Jag stör mig som f*n på att man inte får veta varför i groundhog day men så är jag också dramaturg nazist ifrån filmvetenskap + all manusläsning i jobbsammanhang.

    Happy Gilmore är ju annars Flams Sandler när han är som bäst… känns som att de flesta komedier han gjort är mallade efter den.

    Anger Managment har jag hatkärlek till finns få ”anarkistiska” filmer som är så störande.

  7. Och en av anledningarna till att jag gillar Groundhog day så mycket är att det inte ges ngn förklaring. Men det är faktiskt lite lustigt det där, min fru går bananas om hon som hon uttrycker det ”inte får veta hur det går”. Mitt standardsvar när hon brakar loss brukar vara: Förr eller senare dör dom eller ”det ordnar sig”.

  8. @Joel: Alltid farligt att ha för mycket bakgrundskunskap när man ser film 🙂 Happy är väl lite myspysig, men vad faaaasen?! Åtminstone i skepnad av herr Sandler har jag jäkligt svårt att ta den där femåringshumorn.

    @filmitch: För mig är det väldigt skiftande, men i en film som Groundhog där man skulle kunna se förklaringen som ”något övernaturligt” har jag generellt inga större problem att ta ett i det avseendet öppet slut om bara filmen i övrigt är bra. Det blir ju mycket svårare att inte få skeendeförklaringar i filmer som är mer verklighetsförankrade. Yttreligare en skillnad mellan murmeldjuret och ovanstående rulle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.