Vi hamnar rakt in i sommaren för fem killar i det sömniga Falkenberg. Holger och David är bästa kompisar sedan de i princip kunde gå, men medan Holger tycks rätt nöjd med livet, är David mer berkymmerstyngd. Holgers storebror John har alltid varit närvarande och bor fortfarande hemma men börjar lessna på mammas tjat om sovtider och näringsintag. Jörgen gick när det begav sig i obs-klass och har alltid varit lite småkriminell men är egentligen en schysst kille. Jesper är den enda som lyckats bryta sig loss från hemstaden men är tillfälligt hemma över sommaren.

Det grundläggande narrativet är dagboksbaserat — en uppläsare läser bitar här och var och det tar ett tag innan man fattar vems dagbok det egentligen handlar om. Men även filmen som sådan är uppbyggd som en dagbok, perspektivet skiftar ständigt och man kastas fram och tillbaka mellan ett problematiskt nu och ett oskyldigt och enklare då.

Farväl Falkenberg är Jesper Ganslandts kritikerrosade debut och han skrev också manus (sammaledes gäller för den lika kritikerrosade Apan som kom för drygt ett år sedan). Han anlitade sina gamla kompisar (vilket antagligen är en anledning till att de gamla repiga super8-filmerna på killarna som barn passar så väl in) för att improvisera runt en rätt enkel historia. Dialogmässigt funkar detta riktigt bra. Svensk fim tenderar att vara styltig och teatral men konversationerna, särskilt mellan Holger, David och John, flyter smidigt. Kontrasten mellan det kvävande småstadslivet, bestående av eviga diskussioner på den lokala puben om väder, vind och fotbollslaget, och de förtrogna och innerliga stunderna mellan Holger och David är särskilt njutbara.

Trots det hade jag svårt att komma in i filmen fram till den sista tredjedelen. Innan historien bryts abrupt och våldsamt fanns alltför många av de element som jag avskyr: en fladdrig handling, ingen direkt riktning i dialogerna, skumma närbilder, konstiga och (för tittaren) oförklarliga känsloutbrott. Man frågar sig hela tiden vart filmen är på väg, är det en dokumentär, fiktion, vad? Olyckligtvis tappar man å andra sidan den lättflytande dialogen när den dokumentära känslan ersätts av en kraftfull rörelse framåt handlingsmässigt sett.

För min del var det ändå denna sista tredjedel som räddade Farväl Falkenberg. Plötsligt var det möjligt att att se en riktning även i de tidigare delarna och det blev en film man brydde sig om. Inte för att förtvivlan och desperation är känslor man direkt eftersträvar men här sitter de ändå skönt rakt in i hjärtat.

Om man gillar filmer i långsamt tempo om svenska småstäder med innovativa kameravinklar och noggrann klippning, är detta inget dumt alternativ. Om man istället föredrar manliga nakenbadare, finns det en hel del av dem också.

Annonser