Southland Tales (2007)

På förekommen anledning från Filmmedia.se, där Gustav recenserat Richard Kellys senaste film The Box. I den efterföljande diskussionen berördes även Southland Tales.

Nu ska vi se… Vi startar i Texas, där siffrorna nere i vänstra hörnet på en första-persons skakig handkamera visar att det är 4 juli 2005. Allt är frid och fröjd, BBQ, glada människor, vad annat skulle man kunna förvänta sig i Texas på självaste nationaldagen? Om det inte vore för Justin Timberlakes VO som mässar ”This is the way the world ends” och den olycksbådande musiken, förstås. Och mycket riktigt, snart ser vi ett oroväckande ljus och i horisonten stiger ett svampmoln. Justin Timberlake fortsätter att berätta att världen inte blev sig lik efter det och raskt hoppar vi fram tre år.

Nu ser vi Justin Timberlake, han har ärr i hela ansiktet och säger att han är Pilot Abilene, krigsveteran från Irak. Jaha, så den röran tog alltså inte slut i och med kärnvapenattacken… Tydligen börjar militären få slut på bensin, varvid den excentriskt klädde Baron von Westphalen, kommer in på scenen med Fluid Karma. Någon form av vattenkraftverk som antingen utnyttjar tidvattnet eller efterliknar det för att skapa evig energi i form av ett energikraftfält som omsluter åtminstone södra Kalifornien. Fast militären kan tydligen inte ha ensamrätt på energin (fastän Timberlake antyder det) eftersom ingen i L.A. tycks lida brist på energi.

Men skit i det, för nu hoppar vi raskt över till skådisen Boxer Santaros. Han har skrivit ett filmmanus om polisen Jericho Kane som snart ska börja utspela sig i riktiga livet. Han har dessutom vaknat upp för lite drygt en vecka sedan med bara vaga minnen av en fru som är senatorsdotter. Han lever nu istället med före detta porraktrisen Krysta Now som i sin tur har lierat sig med en subversiv grupp kallad neokommunister för att kunna sätta sin affärsplan i verket. Hon har dessutom en pratshow där hon och tre andra porraktriser diskuterar världsläget samt är aktuell med hitsingeln ”Teen Horniness is Not a Crime”.

Okeeej… Samtidigt vill neokommunisterna utnyttja Boxers popularitet och politiska kontakter för att stoppa statens storebrorskontroll över cyberrymden. Företaget USIdent övervakar nämligen inte bara alla kommunikationsvägar utan kontrollerar också alla övervakningskameror som finns uppsatta överallt. Det styr även över de otaliga krypskyttar (varav vår vän Pilot Abilene är en) som finns utspridda i staden och som när som helst kan aktiveras för att handskas med diverse kniviga situationer. Och hoppsan, här hade vi visst ett litet sång- och dansnummer med Justin…

Är ni fortfarande med? Någonstans mitt i allt detta springer det dessutom omkring ett tvillingpar, vilka bägge säger sig heta Roland Taverner. Boxers senatorssvärfar blir utpressad av neokommunisterna. Pilot Abilene fortsätter att ge oss alldeles för lite information samtidigt som han läser Uppenbarelseboken.

Är ni med? Det är inte jag. Förvirrad är väl det snällaste man kan säga om Southland Tales och det kan skyllas på åtminstone två saker: Donnie Darko och 9/11. Richard Kelly hade nämligen börjat skriva på ett manus som var en rätt enkel utpressningshistoria men efter attackerna ansåg han tydligen att situationen tarvade något betydligt mer ödesmättat. Typ Sarah Michelle Gellar som porrstjärna. Succén med Donnie Darko gav dessutom sannolikt regissören mer pengar än vad som var riktigt nyttigt för honom (och då får 17 mille ändå anses som ganska blygsamt i sammanhanget).

För det här känns verkligen som en i grunden enkel historia som fått galopperande elefantiasis. Kelly har inte bara vägrat döda sina älsklingar, han har gött dem, låtit dem spreta ut i alla möjliga, men framförallt omöjliga, riktningar. Det är som en unge som inte velat välja mellan att klä ut sig till Gizmo, Batman och Playboybunny på Halloween och därför klätt ut sig till allihop, samtidigt.  Istället för att använda manusets förhållandevis långa tillväxttid till att slipa och förfina, har Kelly bara adderat och adderat utan att kunna se att det fanns nog med historier för åtminstone tre olika filmer. Å andra sidan går det åt tid nog för åtminstone två filmer, drygt 180 minuter (inklusive reklam, jag såg den på TV) landar storhetsvansinnet på.

Pålagringarna är inte bara synbara i själva plotten, utan också i filmens stil. Eller ska vi kanske säga stilar för här är det som om någon tagit La cité des enfants perdus (för absurdismen), Fifth Element (för vissa av de mer extraordinära kostymerna), ett par SNL-avsnitt (för humorn och bland andra Amy Poehler och Jeanene Garofalo), Hiroshima, mon amour (för obegriplig dialog), ett par såpaavsnitt à la Days of Our Lives (för vissa förvecklingar), Time Cop (för tidsresorna), Twelve Monkeys (för apokalypsen och motståndsrörelsen) och Gattaca (för den totala övervakningen), stoppat ned hela skiten i en mixer, kört ett par minuter tills riktigt finfördelat och sedan bara hällt ut allt i en filmkamera och tryckt på on-knappen. Justins musikvideoinslag icke att förglömma. I nästan vartenda scenbyte möter vi en ny genre och det bidrar ju knappast till en tydlig framställning.

Kelly ville dessutom lyfta fram ett antal skådisar som han tyckte förtjänade mer uppmärksamhet och det har han gjort med besked, jag kan snabbt räkna till nästan 20 pers som jag direkt känner igen. För vissa går det väl hyfsat, Dwayne ”The Rock” Johnson visar liksom i Get Smart att han faktiskt är bättre än vad Scorpion King gav vid handen och Sarah Michelle Gellars energiska Krysta Now har sina stunder. Men en vitsminkad Wallace Shawn ser mest clownaktigt förvirrad ut, Zelda Rubinstein som kläcker ur sig obegripligheter blir aldrig något mer än en gimmick och det går tyvärr inte att ta Jon Lovitz stenhårda och vätesuperoxidblekta polis på allvar. Vad Miranda Richardson, Kevin Smith och Christopher Lambert ens gör i den här soppan kan man fundera länge på.

Att regissörer av George Lucas kaliber inte hålls i lite stramare tyglar är kanske inte så konstigt och resultatet av detta är väl knappast någon större hemlighet (*host* Jar-jar). Men att nykomlingar som Kelly inte hade någon i sin närhet som kunde ta honom åt sidan och stillsamt påpeka att det här, det är fan inte bra, är nästan mer obegripligt än hela filmen.

Om du gillar film där man citerar fritt från T.S. Eliot, Uppenbarelseboken, Robert Frost, Karl Marx och Jane’s Addiction samt innehåller klagande Mobymusik och kryptiska antydningar om Jesus och Marcel Duchamp då är sannolikt Southland Tales den enda film du kommer att vilja se för resten av ditt liv. Vi andra kan säkert hitta bättre sätt att spendera tre timmar på.

19 reaktioner till “Southland Tales (2007)”

  1. Vilken härligt personligt skriven recension! Jättekul läsning!
    Och trots din välformulerade sågning så fastnade jag – såklart – för orden
    ”klagande Mobymusik” och ja, springer jag på filmen kommer alltså även jag att spendera tre timmar framför något som jag antagligen kommer såga rätt hårt 😉

  2. Jag har inte hunnit läsa igenom din recension men jag kan säga en sak: jag håller med om betyget. En sagolik soppa är det. Får lov att återkomma med en recension också. Ska även läsa din recension ordentligt.

  3. Jag är mållös efter din slakt av filmen och känner att detta måste jag åtmintone göra ett försök att se. Mkt bra recension f.ö

  4. @Fiffi: Tack, vad kul att du gillade den! Ok, du är ett Mobyfan? Ett trix kanske skulle vara som med kommentarsspåret till Mississippi brinner, bara lyssna på ljudspåret? Annars finns soundtrack på Spotify http://open.spotify.com/album/5JlYOJc3wAZTnLfR1RoJsu. Så slipper du tre timmars mindfuck, menar jag 😉

    @Jojjenito: Återkom gärna, det skulle vara jättekul att veta vad du tycker (mer i detalj alltså).

    @filmitch: Vad roligt att du uppskattade den! Ja, det är väl det ständiga problemet med sådana här sågningar, de får ofta filmen att låta roligare än vad den egentligen är 🙂

  5. @Fiffi: Bara för att göra det ännu mer intressant — soundtracket innehåller faktiskt Teen Horniness is Not a Crime med Sarah Michelle! 😀

  6. Vilken sågning! Jag är mållös. Bra jobbat! 😀

    Jag har en liten förkärlek till skitfilmer, speciellt såna med hög ambitionsnivå, men det här dravlet har jag faktiskt undvikit. Ska nog försöka fortsätta med det, trots att jag blev lite sugen på att uppleva allt du skriver om. Det låter ju hur roligt som helst.

  7. Åhh, vad glad jag blir att du gillade den. Å andra sidan är skitfilmer med låg ambitionsnivå oftast mindre plågsamma än motsatsen. Tro mig, den är inte det minsta rolig…

  8. Haha, jättebra text! Jag har sett den här filmen två gånger – första gången hatade jag den och andra gången hatade jag den faktiskt lite mindre. En sådan här recension skulle jag dock aldrig kunna skriva om kalaset. 😀

  9. @RJ: Tack för berömmet! Nä, det hade ju blivit en föredömlig RJ-recension istället, du har ju redan bevisat vad du är gjord av genom att se den två gånger. Jag är djupt imponerad 😀

  10. Vilken underbar och trevlig recension på en till synes intressant film.
    Har inte sett filmen och har nästan enbart hört negativa saker om den, men din recension gjorde den ju faktiskt intressant.
    Säger likt Fiffi att när du blandar in Moby i recensionen så är jag fast 🙂

  11. @Martin: Vad kul att du gillade den. Ge dig på den om du törs, men säg inte att att jag inte varnade dig 😉 Men Moby kanske eases the pain?

  12. Hittade den här länken tidigare idag till Kevin Smiths ”smodcast”. I första avsnittet intervjuar han Richard Kelly och de pratar mycket om just Southland. Eftersom intervjun pågår i 90 minuter fick den fungera som bakgrundsljud, så jag missade rätt mycket. Däremot verkar han vara en skön snubbe, den där Kelly.

    Han verkar medveten om Southlands tillkortakommanden, men som jag tolkar det så skyller han på:
    – Att folk inte läst den serietidning filmen bygger på och därför missat flera viktiga referenser
    – Att hans budget inte räckte till
    – Återigen att folk inte läst serietidningen. (Han nämnde det minst tre-fyra gånger).

    Dessutom säger han att hela filmen är tänkt som en kommentar på 11 september. Oklart hur han menar, men han nämner det iaf.

    För den som vill lyssna mer nogrannt än vad jag gjorde, here comes your link: http://smodcast.com/smoviemakers/ Längst ned!

  13. @Pladd: Tack för tipset! Fast jag vet inte om jag tycker att det där serie-argumentet håller. Kelly skrev dem ju i samband med filmen och jag vet inte om jag tycker att man som filmtittare ska behöva läsa in sig på extramaterial som tillkommit i samband med filmen för att förstå dess sammanhang 🙂

  14. @Jojjenito: Ojojoj, vilket beröm! Jag slickar i mig och tackar allra ödmjukast 😀 Spännande — jag hoppar över direkt.

  15. J*vligt imponerande att du orkade ta dig igenom ett sånt här sömnpiller i en reklam sändning! Sjukt dålig rulle. Så satans monoton och upprepande. Blev helt rastlös och ska jag vara ärlig skulle jag inte kunna återberätta handlingen.

    Bra recensionav en j*vligt risig film. Richard Kelly har en hel del att bevisa. Han lider för närvarande av Wes Anderson syndromet x 100! Skaffa en icke ryggdunkar producent.

  16. @Joel: Tror nog inte jag så här några månader efteråt heller skulle våga återberätta handlingen på något vettigt sätt. Kelly har väl inte riktigt återupprättat sin heder med The Box, man jag har ännu inte sett någon som tyckte den var lika dålig som den här. Kul att du tyckte om texten!

  17. Mycket träffsäkert skrivet. Filmen är kaos och förtjänar egentligen inte en så bra formulerad recension, även om du delar ut en mer än rättvis känga till den. Drog mig nyss igenom helvetet och önskar att jag inte hade gjort det.

  18. @filmbobby: Tack, kul att texten gick hem och välkommen som kommenterare. Kan bara beklaga att du inte lyckades undvika eländet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: