Gwai wik (2008)

alt. titel: Re-cycle

Ting-yin försöker skriva uppföljaren till tre extremt populära romaner som hon spottade ur sig på kort tid. Den nya Re-cycle sitter dock längre in och hon har än så länge bara bestämt att den ska handla om det övernaturliga. Eftersom författande handlar om erfarenheter vill hon känna ”skäcken välla upp ur sitt hjärta”. Efter att ha skrivit ett stort antal utkast och sedan förpassat dem till papperskorgen börjar konstiga saker att hända. Telefonen ringer men allt som hörs är hesa ljud. Skuggestalter syns i speglar och skumma hörn. Långa hårstrån dyker upp lite överallt i hennes lägenhet. En dag kliver hon ut ur hissen och är helt plötsligt någon helt annanstans än på den vanliga gatan.

Det visar sig att Ting-yin hamnat i en värld dit allt som hon någonsin övergivit kommer, och då menar jag allt. Historier om författare som skapar reella världar genom sitt skrivande är ju inte helt ovanliga (fast just nu kommer jag bara på King-novellen “Umney’s Last Case”), men det här handlar alltså om världar som skapats genom sådant som Ting-yin inte skrivit. Eller snarare sådant hon skrivit och tänkt och sedan av olika anledningar inte använt.

Gwai wik är ingen film som lugnar maniska samlare, hit kommer bortglömda leksaker (det fanns en barnbok som har en liknande historia, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad den hette), försvunna böcker, övergivna förfäder och kasserade romanfigurer. Vi kan väl säga som så, att filmen till och med skulle kunna användas som Pro-Life-propaganda. Och det är knappast någon lycklig värld, snarare en skrämmande och hotfull sådan. Ingen tycks vara vänligt stämd mot Ting-yin utom en liten flicka och en äldre man.

Gwai wik är fascinerande, det går inte att komma ifrån. Mycket snygg visuellt, i vissa fall helt fantastiskt fantasifull, och med en stil som påminner om både Jean-Pierre Jeunet och Terry Gilliam. Men denna fantasifullhet följs tyvärr inte upp av ett lika starkt manus och man famlar efter ett sammanhang som lurar nånstans i utkanten men som hela tiden förblir mycket luddigt i konturerna (tro dessutom inte på DVD-omslaget som vill hävda “rysare”, detta är solklar fantasy). Närvaron av den mystiska eroderande kraften Re-cycle får exempelvis aldrig någon vettig förklaring (ingen som jag förstod i alla fall). Hade det här varit en inlämnad hemtenta hade jag krafsat dit den rättande lärarens bäste vän: ”Bra försök. Utveckla!”

10 reaktioner till “Gwai wik (2008)”

  1. Verkar vara en intressant historia men som jag kan förstå av din text faller på målsnöret. Lite synd men det händer av och till i filmens värld. God ide´som inte blir ordentligt genomarbetad

  2. @filmitch: Ja, det var verkligen synd. Den hade kunnat bli riktigt bra om man bara hade fått till ett hyfsat manus.

  3. Gillar den här typen av historier (Umney’s Last Case var ganska trevlig t ex, fast det var länge sen jag läste den). Hur var det med den där rullen med Stranger Than Fiction med Emma Thompson? Hade inte den lite samma tema. Sen kan jag tipsa om Satoshi Kons anime-tv-serie Paranoia Agent, som har lite samma typ av historia.

    Synd bara att filmmakarna bakom Re-Cycle inte verkar ha lyckats få ihop det hela riktigt. Tack för tipset dock. 🙂

  4. Förresten, vart tog inlägget om Någonstans i Afrika vägen? Fick en blänkare om att ett sånt inlägg hade dykt upp här. Kanske kommer senare?

  5. @Fiffi: Spännande! Måste in och titta omgående.

    @Jojjenito: Jag höll på och tjafsade lite med tidsinställningarna igår så det kan ha kommit upp något på Bloglovin’, Afrika-rullen kommer imorgon.

    Det finns stora möjligheter i metahistorier generellt och där passar ju Stranger Than Fiction tydligt in — riktigt bra var den också. Storymässigt betydligt bättre än den här. Tack för tipset tillbaka, anime är alltid trevligt.

  6. Anime är trevligt, ja.

    Aha, förstår, ser fram emot recensionen efter som jag sett Afrika-rullen själv (det var ett tag sen men ändå).

    Jo, metafilm är kul. Adaptation t ex, åh vilken bra film. 🙂

  7. @Jojjenito: På något sätt känns det som om Kaufman alltid är inne på meta även när han inte är det… Jag är också mycket förtjust i hans historier men fasiken vet om jag inte tycker att Eternal Sunshine är bättre.

  8. @Jojjenito: Haha, och jag hade hunnit glömma bort att du kommenterade då… 😀 Vi skyller på den lättförglömda filmen, låter som en bra taktik tycker jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: