The Hurt Locker (2008)

Det var väl äntligen dags för Katryn Bigelow. Efter framgången med Point Break har det tagit 17 år av minst sagt skakiga filmer (Strange Days, anyone?) innan det hände igen. Men på vilket sätt… Spänningen har filmerna gemensamt men där Patrick Swayze var en, förvisso trovärdig, blond och solbränd surfare är Jeremy Renner en man som i de jävligaste av situationer ändå försöker bevara något av sin mänsklighet samtidigt som han långsamt bryts ned. Där Keanu Reeves var en torrboll som lärde sig att släppa lite på hämningarna är Anthony Mackie någon som bara försöker överleva så att även han ska få chansen att leva ett vanlig liv.

Som om det inte vore nog att vara soldat i Irak finns det de soldater som har det där lite extra vidriga jobbet: bombteamet. Vi vet ju hur det brukar se ut, på film i alla fall. Killen i tjockdräkten försöker darrhänt klippa av rätt sladd medan klockan tickar. Kicken i The Hurt Locker är att killen i tjockdräkten inte alls befinner sig på någon säkrad och fullständigt avbefolkad brottsplats utan när som helst kan få en kula i skallen.

Sergeant William James är, enligt andra soldater, en ”wild man”, ”hot shit”. För sina gruppmedelemmar framstår han dock mest som vårdslös och totalt livsfarlig när han ignorerar de mest rudimentära säkerhetsföreskrifter. I ett läge fantiserar de till och med om att döda honom för att kunna rädda sig själva från en säker bombdöd endera dagen. I The Hurt Locker karakteriseras kriget som en drog; problemet för William James är att hans missbruk är hans jobb. Och missbrukare mår sällan särskilt bra.

Eftersom jag nyss såg The Kingdom, en annan post-9-11-film, är det svårt att inte jämföra de två. Där The Kingdom i grund och botten var en vanlig polisrulle har Bigelow aldrig frestats att ge sig på de lätta lösningarna berättarmässigt sett. Medan The Kingdom gjorde halvtama försök att visa att inte alla araber är fanatiska mördare går Bigelow på linjen att visa allt ur sina soldaters perspektiv, Bagdads invånare blir aldrig något mer än ”den andre” som i bästa fall är i vägen och inte pratar engelska och som i värsta fall vill döda dig.

Framförallt gillade jag de första minutrarna i The Hurt Locker: Bagdad blir till något utomjordiskt, en atmosfär som understryks av den lilla ”månbilen” och den förstärkta bombutrustningen som lika gärna skulle kunna vara en rymddräkt.

14 reaktioner till “The Hurt Locker (2008)”

  1. Det här är en film som jag blivit rekommenderar om och om igen men som alltid faller mellan stolarna. Låter riktigt intressant, inte minst vad gäller perspektiven och berättandet. Tack för påminnelsen!

  2. @BRC: Ingen orsak. Jag tyckte den var bra, men när jag tittade runt bland våra bloggkollegor tycktes många inte vara riktigt lika imponerade.

  3. Det är lite dåligt att jag inte sett den här, men den verkar väldigt intressant. Anledningen till att omdömena oftast är lite svala beror nog mest på Oscars-framgången. Då hör det till att man ska vara lite mer skeptisk. Jag = konspiratoriskt lagd, nej då.. 😉

    Men Strange Days gillade jag. Cyberpunk ftw!

  4. @Pladd: Haha, och Illuminati (eller kanske Stonecutters?) riggar galan varje gång 😉

    Strange Days var rätt ok, jag tyckte bara inte att de fick ihop historien riktigt. Men atmosfären var skön.

  5. @Sara: Där ser man, din recension hade jag missat. Och du tycks ju ha blivit ännu mer tagen än vad jag blev.

    @filmitch: Ja, den såg jag. Lite lustigt, du tycks inte vara den enda som har reagerat så här och för mig känns denna film definitivt inte vara i kategorin som man bara rycker på axlarna åt även om man kanske inte tycker om den. Men så kan det ju vara ibland 🙂

  6. ”Strange Days, anyone?”

    Ja! Jag gillar Strange Days. Mer än The Hurt Locker faktiskt. THL var helt ok men inget mer (vet inte om det är Oscarn som spökar). Håll utkik på min blogg, kommer en recension där så småningom.

  7. @Jojjenito: Nej, Strange Days var långt ifrån någon katastrof men med viss reservation för att det var ett bra tag sedan jag såg den tyckte jag nog ändå att THL var bättre. Recension av THL eller Strange Days? Kan man våga hoppas på en double feature, kanske? Spännande i vilket fall som helst!

  8. Jag tyckte filmen var kompetent gjord och hade en speciellt nerv, men jag ville ha mer ändå.
    http://royalewithcheese.blogg.se/2010/february/the-hurt-locker.html

    Sen efter att ha sett miniserien ”Generation Kill” och hur man där lyckades porträttera soldaters liv i Irak sjönk faktiskt mitt betyg ett snäpp på ”The Hurt Locker”. Just skillnaden på hur ”realistiskt” man byggde upp de båda historierna skilde sig mycket åt. Givetvis har man mer tid att bygga upp det i en serie, men jag tyckte ändå man kunde gjort en mer gedigen insats i filmen.

  9. @Nit89ram: Jag tyckte du hade en bra poäng i din recension om den relativa svagheten i scenerna som utspelar sig i lugn. Det kan säkert spela roll att jag för min del hade en svagare film i ryggen när jag såg den här. Men av de ”post 9-11 amerikaner i mellanöstern”-filmer jag har sett tycker jag ändå att det här var en av de starkare. Jag är inte heller säker på att hyperrealism var Bigelows främsta mål.

  10. @Sofia: Nä, förmodligen var det inte hennes främsta mål. Men jag saknade ändå någonting första gången jag såg filmen. Något som jag inte kunde konkretisera förrän jag såg ”Generation Kill” och det var att jag ville ha mer ”tyngd” i historien. Att den skulle kännas.

    Själv har jag faktiskt inte sett så många ”post 9-11 amerikaner i mellanöstern”-filmer. Det är nästan bara ”The Hurt Locker” och ”Generation Kill” som jag kommer på just nu.

    Men om man ska se någon av Bigelows tidigare verk, är det ”Point Break” som gäller då?

  11. @Pladd: Man får vara precis så skamlös som man vill här 😉 Framförallt när man länkar till bra recensioner. Men jag kan verkligen rekommendera Point Break (eller Dödens utmanare som den tydligen ska heta på svenska) om du inte sett den.

    @Nit89ram: Försök att se både Point Break och Strange Days för jag tycker att de är rätt olika i stämning (som Pladd också påpekar) om inte annat. K-19 har jag inte sett men den har ju inte fått så bra omdömen och The Weight of Water ska man hålla sig jäkligt långt ifrån.

    Jag har inte sett Generation Kill, men kan mycket väl tänka mig att den kändes mer realistisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: