Det var väl äntligen dags för Katryn Bigelow. Efter framgången med Point Break har det tagit 17 år av minst sagt skakiga filmer (Strange Days, anyone?) innan det hände igen. Men på vilket sätt… Spänningen har filmerna gemensamt men där Patrick Swayze var en, förvisso trovärdig, blond och solbränd surfare är Jeremy Renner en man som i de jävligaste av situationer ändå försöker bevara något av sin mänsklighet samtidigt som han långsamt bryts ned. Där Keanu Reeves var en torrboll som lärde sig att släppa lite på hämningarna är Anthony Mackie någon som bara försöker överleva så att även han ska få chansen att leva ett vanlig liv.

Som om det inte vore nog att vara soldat i Irak finns det de soldater som har det där lite extra vidriga jobbet: bombteamet. Vi vet ju hur det brukar se ut, på film i alla fall. Killen i tjockdräkten försöker darrhänt klippa av rätt sladd medan klockan tickar. Kicken i The Hurt Locker är att killen i tjockdräkten inte alls befinner sig på någon säkrad och fullständigt avbefolkad brottsplats utan när som helst kan få en kula i skallen.

Sergeant William James är, enligt andra soldater, en ”wild man”, ”hot shit”. För sina gruppmedelemmar framstår han dock mest som vårdslös och totalt livsfarlig när han ignorerar de mest rudimentära säkerhetsföreskrifter. I ett läge fantiserar de till och med om att döda honom för att kunna rädda sig själva från en säker bombdöd endera dagen. I The Hurt Locker karakteriseras kriget som en drog; problemet för William James är att hans missbruk är hans jobb. Och missbrukare mår sällan särskilt bra.

Eftersom jag nyss såg The Kingdom, en annan post-9-11-film, är det svårt att inte jämföra de två. Där The Kingdom i grund och botten var en vanlig polisrulle har Bigelow aldrig frestats att ge sig på de lätta lösningarna berättarmässigt sett. Medan The Kingdom gjorde halvtama försök att visa att inte alla araber är fanatiska mördare går Bigelow på linjen att visa allt ur sina soldaters perspektiv, Bagdads invånare blir aldrig något mer än ”den andre” som i bästa fall är i vägen och inte pratar engelska och som i värsta fall vill döda dig.

Framförallt gillade jag de första minutrarna i The Hurt Locker: Bagdad blir till något utomjordiskt, en atmosfär som understryks av den lilla ”månbilen” och den förstärkta bombutrustningen som lika gärna skulle kunna vara en rymddräkt.

Annonser