Cléo de 5 à 7 (1962)

alt. titel: Cleo från 5 till 7

Vi får följa den populära unga sångerskan Cléo Victoire mellan fem och halv sju under årets längsta dag. Det är ödestyngda timmar för den annars så sorglösa Cléo eftersom hon väntar på ett biopsiresultat och är övertygad om att detta betyder slutet. Tiden fördrivs med att vandra på Paris gator, shoppa chica hattar och diskutera både existentiella frågor och trivialiteter med vänner och arbetskamrater.

Cléo… är regisserad av Agnès Varda som tillhörde Rive Gauche-falangen av nouvelle vague (dit även filmer som Hiroshima, mon Amour räknas), i vissa avseenden stående mot mer framgångsrika Rive Droite/Cahiers du Cinéma-regissörer som Godard och Truffaut. Naturligtvis finns här en hög experimentfaktor, framförallt när det gäller det visuella, som gör Cléo… rätt spännande i vissa lägen.

Storyn är som synes mycket enkel, det viktiga är istället vad som uttrycks av den unga kvinnan medan hon inväntar, vad hon själv är övertygad om, sin dödsdom. Till en början pendlar hon mellan att käckt förklara att så länge hon är vacker är inte allt hopp förlorat och vild förtvivlan. Men mitt i ansträngningen att försöka få till sånger till vad som mycket väl skulle kunna vara hennes sista inspelning bryter hon ihop (tack vare en finstämd kärleksvisa som i hennes mun och mot en svart bakgrund istället blir en hjärtskärande svanesång) och flyr ut på Paris gator.

Det jag fastnar för är som sagt istället det visuella. Filmens fokus på just detta blir tydligt redan under förtexterna, där Cléo besöker en tarotkortläserska: korten ser vi i färg, men när kameran går över till Cléo är det svart-vitt för hela slanten. Scenografin är inte särskilt avancerad men Cléos lägenhet (komplett med kattungar och en gunga) understryker med all önskvärd tydlighet att hon fortfarande behandlas som ett barn, något som också uttrycks av hennes ledsagare Angéla och älskaren Antoine.

Klädmässigt går hon från en klämmig prick-klänning, till en förförisk svandunsmorgonrock, till den sparsmakade ”lilla svarta”. En utveckling från flicka till flicka-som-leker-kvinna till kvinna. Vissa scener är synnerligen stilfullt och noggrant uppbyggda — på den fullkomligt genomsnittliga baren där Angéla, Cléo och en vilt främmande kvinna ramas in av övriga gäster, blonda Cléo i fluffigt svandun kontrasterad mot den strikta Angéla i mörk klänning. Ibland svänger kameran i takt med Cléos gunga.

En viktig roll spelas också av det parisiska gatulivet som sköljer över Cléo i all sin vardaglighet med handlare som bjuder ut sina varor, olyckshändelser och killen på hörnet som äter levande grodor. Så länge hon är upptagen i det kanske hon kan lura döden. Mot slutet, när hon börjat acceptera sitt öde, drar hon sig istället undan till stillhet och lugn.

Det här var definitivt inte den bästa film jag någonsin sett men den var tillräckligt intressant för att jag inte skulle lida mig igenom det hela. Visst, dialog och teman är ibland både skitnödiga och teatraliska, men det här betyget sätts med ögonen.

16 reaktioner till “Cléo de 5 à 7 (1962)”

  1. Jag tyckte den var riktigt trevlig. Visst vred jag lite på mig under filmens gång, men i efterhand har den verkligen växt, speciellt det visuella (som du också skriver). Tre kaktusar får den av mig.

  2. @Pladd: Det är nog bara att acceptera, det är sällan jag fastnar för den här typen av film 😉 Någon särskild anledning till just betygskategorin kaktusar?

  3. Det var innan lunchen, så jag försökte välja något som inte påminde mig om hur hungrig jag var. Kaktus verkade som en bra idé då. 🙂

  4. Intressant läsning. Jag såg Cléo… för ett tag sen och har ett omdöme som ligger och väntar på publicering. Vi får se om det dyker upp på bloggen ikväll. Jag skulle kunna ge det inlägget en tidigare ”slot-tid”. 😉

  5. Det gjorde inte så stor skillnad, men det hade ju inte hjälpt mig om jag gett den tre hamburgare istället.

    Nu är det ju samma tid på dygnet ännu en gång. Lunchen, here I come!

  6. Bra text, men uppriktigt sagt: det är exakt sånt här som gör att jag avskyr betygsättningar och varför jag väldigt sällan betygsätter filmer. ”Cleo” representerar en särskild rörelse som ville föra bort filmen ut ur gamla hjulspår och förnya den. Det handlar om kreativitet och alternativt filmskapande i en väldigt kulturspecifik kontext och således är det definitivt inte rätt att bedöma den utifrån allehanda mainstreamperspektiv.

  7. @Jojjenito: Intressant. Som du säger tycks du ha fastnat ytterligare lite hårdare för just stämningen och miljöerna. Men vi delar uppenbarligen en viss skepticism inför nouvelle vague 😉

  8. @DRL: Men om jag tolkar dig rätt säger du inte att problemet egentligen ligger i själva betygssättningen, utan att jag i min bedömning ser filmen ur sitt sammanhang. Min tveksamhet i texten hade ju kvarstått även utan de där två stjärnorna underst. Eller?

  9. Visst, men de där tvåorna innebär att du jämför filmerna och värdesätter dom på samma sätt som alla andra filmer du betygsätter. Du får tycka vad du vill om filmerna, men samtidigt måste du väl själv veta riktlinjerna för dina egna betygsättningar? Kan man ha samma riktlinjer och värdesätta mycket olika filmer utifrån samma kriterier?

  10. @DRL: Ingen fara, det är ett intressant problem. Även utan en uttalad betygssättning jämför jag filmer och då i meningen av min individuella filmupplevelse. I det avseendet värdesätter jag alla filmer utifrån samma kriterium. Ibland har jag kunskap om filmen och/eller dess ämne som påverkar min upplevelse, ibland inte. I det avseendet blir inte alla filmer värdesatta utifrån samma kriterium.

    I fallet nouvelle vague som helhet inser jag att jag inte har tillräcklig kunskap i filmvetenskap för att kunna uppskatta dem för dess plats i filmutvecklingen vad gäller berättande, teknik, etc. Detta hindrar mig dock inte från att relatera min upplevelse av filmen och jag tycker också att det känns onödigt att ständigt lägga in brasklappar om detta.

    Förstår du hur jag resonerar, även om du sannolikt inte håller med? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: