Nick är en musikfrälst nörd, kycklingbröstad och ständigt iklädd munkjacka och gympadojor. En Snäll Kille som har våtservetter i byxfickan. Tris är nätt, kurvig, söt, poppig och bitchig. Norah är mer svårmodig (men naturligtvis väldig söt hon också), har oklädsam BH och kofta som ytterplagg när hon ska gå ut. Gissa vem av Tris och Norah som är perfekt för Nick?

Både DVD-omslaget och förtexterna till Nick and Norah’s Infinite Playlist med handskrivet, lite ojämnt typsnitt lämnar ingen som helst tvekan om att detta är en söt och rar film. Och det är den, den är till och med charmig med stort CH. Nick och Norahs odyssé genom New York-natten, först efter Norahs kompis Caroline och sedan efter bandet ”Where’s Fluffy”s undergroundspelning, är som vanligt primärt ett utforskande mellant vå människor som egentligen inte vet något om varandra till att börja med. Michael Cera och Kat Dennings funkar bra ihop, de är ju som Norah konstaterar ”musical soulmates”.

Den stora funderingen gäller väl snarare hur Nick lyckades bli ihop med Tris till att börja med (när filmen börjar har hon gjort slut, han är förkrossad och gör evinnerliga mix-CD:s till henne) men smart nog är detta inget som manuset hänger upp sig på att försöka förklara, för det skulle sannolikt vara omöjligt. Dessutom får nog Michael Ceras agent börja fixa lite andra roller innan den förvisso duktige skådespelaren borrar sig så djupt ned i snäll-nörd-träsket att han aldrig tar sig därifrån.