Dr. Beatriz Vargas börjar jobba vid den psykiatriska klinik som styrs av Dr. Sanchez Blanch. Man arbetar med patienterna framförallt genom hypnos och Beatriz gör sig snart obekväm genom att vilja genomföra sessionerna på sitt sätt, vilket inte överensstämmer med hur man vanligen arbetar. Hon får en särskild kontakt med en liten flicka som befinner sig på kliniken för behandling av svår chock men under en nattlig vandring hör Beatriz någon tala med flickan under hypnos om att skära upp handlederna. Nästa dag har flickan tagit livet av sig just på detta sätt. Beatriz liv på kliniken med patienter och medarbetare blir konstigare och konstigare och hon börjar snart tvivla på vad som är verklighet och vad som är hallucinationer.

DVD-omslaget pushar för att Hipnos har samma fotograf som The Machinist, Xavier Giménez, och det är nog ett smart drag. Visuellt är Hipnos nämligen otvetydigt snygg, inte minst tack vare en i psykskräckfilmsmiljö ganska oväntad blandning av gammalt och nytt. På utsidan utgår kliniken från en gammal stengrund men på den finns sedan en Bauhausliknande modernistisk struktur. Innandömet består av behandlingsrum så vita att man inte ser var golvet tar slut och väggen börjar à la THX 1138, en foajé med röda sammetsdraperier och en takhöjd på typ sju meter och science fiction-likt grönskimrande hissar.

Men att bygga snygga scenerier är ändå en barnlek jämfört med att knåpa ihop ett fungerande manus. Hipnos är alltför förvirrande, alltför många gånger händer något extremt skumt varpå Beatriz vaknar upp. Har hon drömt eller är hon under hypnos? Vi får aldrig veta. Hennes hissklaustrofobi tycks mest existera för att motivera många kameraåkningar upp och ned i trapporna som hon ju måste ta eftersom hon inte kan åka hiss. Cristina Brondo är snygg och läspar spanskt gulligt men ser ut som hon klätt ut sig i mammas läkarrock och gåbortskor med alldeles för höga klackar. Hon är också så pass snygg att regissören David Carreras (Hipnos tycks ha varit hans första långfilm) uppenbarligen tyckte att det var motiverat att lägga in ett stort antal badscener så att Cristina kan befinna sig i varierande stadier av avkläddhet.

Hipnos blir aldrig otäck, vilket torde vara något av ett grundkrav när det gäller skräckfilm. När det gäller krypande-paranoia-och-verklighetstvivel-på-hospital var faktiskt Shutter Island inte bara läskigare, utan betydligt bättre, på alla plan. Se den istället. Det kliar i mina tentarättningsfingrar att skriva ”Bra försök” med stora bokstäver till Carreras. Filmen försöker rädda sig med en ”oväntad” twist på slutet som är av den kalibern att man helst ska se om hela eländet. Jag tror jag avstår.

Annonser