Publicerad i Västerbottens Kuriren i oktober 1995

Världens bästa kampsportare enrolleras för att kämpa i en turnering som äger rum en gång varje generation — Mortal Kombat. En härskare från en annan värld vill ta över jorden och för att göra det måste han vinna turneringen tio gången i rad. Detta är den tionde turneringen och allt kommer att hänga på tre personer: Sonya, Liu och och Johnnny. När härskarens trollkarl, Shang Tsung, tar med sig Sonya till Outworld har de andra inget val, de måste följa efter och möta Shang Tsung i envig för att rädda jorden från evighetslångt slaveri.

Mortal Kombat är ytterligare en film som från början var ett dataspel och det får väl erkännas att det finns uppenbara svårigheter med att adaptera ett sådant till filmduken. Rent story-mässigt lyckades Street Fighter bättre, Mortal Kombat är späckad med klichéer och metafysiskt pladdrande, dialogen är många gånger rent skrattretande. Street Fighter hade också styrkan av att ha distans till sig själv och genren medan Mortal Kombat gör allvarliga försök att vara dödligt allvarlig.

Å andra sidan var ju allt detta något som man väntade sig skulle ske och på det hela taget är det åtminstone ingen tråkig film. Framförallt scenografin är vansinnigt läcker och dataanimationerna skulle kunna tävla med Stargate. I mångt och mycket liknar filmen en rejäl Hong Kong-rulle, humorn som hela tiden tangerar till buskis, den lätt mytologiska stämningen, de ganska osannolika, men roliga, fighterna. Dessutom får man njuta av Christopher Lambert som gud, springandes omkring i en fotsid, vit klädnad. Han verkade ha fruktansvärt kul.

Tyvärr hade Mortal Kombat kunnat vara bättre och det har nog till stor del att göra med Paul Anderson som inte är van vid den här typen av film. När det gäller kampsport tjänar fighten på att få ganska långa tagningar, kanske till och med slow-motion. Andersons teknik med snabba klipp från olika vinklar bryter sönder slagsmålets ”flyt”, förtar elegansen och hindrar publiken från att uppskatta det till dess rätta estetiska värde.

Omdöme 2010:
Uppenbarligen minns jag filmen som bättre än vad jag tyckte att den var, men det mesta blir å andra sidan bättre om man jämför med DOA. Paul Anderson öppnade inte särskilt starkt med Shopping och tycks efter det ha fokuserat sin karriär på dataspel-till-vita-duken-filmer (Mortal Kombat och Resident Evil) och remakes (Death Race).

Annonser