Minns ni de där kufarna som lullade runt på universitetet och bara läste A-kurser? Flynn Carsen är en sådan kille fram till den dag hans lärare kastar ut honom med rådet att uppleva lite av det verkliga livet istället för att gömma sig på college. Flynn behöver dock inte gå arbetslös särskilt länge, han blir kallad till en jobbintervju på Metropolitanbiblioteket och landar givetvis positionen som bibliotekarie. Ni vet alla skatterna som fanns i Fantomens grotta? Det visar sig att de inte alls finns i Bengali längre, utan i New York och det är Flynns nya jobb att ta hand om dem. Givetvis stjäls en av relikerna, en del av Ödets spjut (också kallad den Heliga lansen, alltså det spjut som enligt Johannes evangelium genomstack Kristus på korset, en synnerligen viktig relik inom den kristna mytologin), omgående och det blir nu Flynn som måste hitta de andra delarna innan de onda Ormens Broderskap gör det.

Det största problemet med The Librarian är att den framstår som precis vad den är: en TV-film som är menad att vara den första i en serie av fler TV-filmer. Som lättviktig underhållning är den rätt ok, även om den mest ser ut som ett jättelångt avsnitt av Xena. För TV är det precis lagom mycket spänning, lagom mycket romantik, lagom mycket humor. och lagom kända skådisar (ledda av Noah Wyle, Bob Newheart och Kyle McLachlan). Är det däremot något filmen inte är så är det att göra något som ens skulle kunna tolkas som ett mer vågat val.

Frågan är dock varför man har valt Ödets spjut för denna första TV-film eftersom dess otroligt nära koppling med just kristendomen blir lite problematisk. Ett övergivet Maya-tempel kan i och för sig utnyttjas av vem som helst, men som maken påpekade: varför skulle buddistmunkar vara inblandade? Om de är medvetna om vad spjutet innebär borde de väl istället bli kristna munkar?

Annonser