Jag är inte… kändes redan innan valet som en viktig bok att läsa och den känslan har knappast minskat sedan septembers valresultat. Niklas Orrenius är journalist på Sydsvenskan och har i ett stort antal artiklar (den tidigaste publicerad 2002) granskat och skrivit om hur Sverigedemokraterna gått från halvnazistisk stollesekt till att bli en kraft att räkna med.
Mycket av det som Orrenius skriver om känns helt bisarrt. Man kan inte riktigt föreställa sig att en organisation kan vara så totalt renons på självinsikt och samtidigt agera så taktiskt. Det citat som blivit bokens titel är bara ett av många exempel. Beskrivningen av hur SD-toppar kom tillbaka från en resa till Färöarna helt lyriska över mötet med den nationalistiske Haraldur (”Fosterlandet är allt!”) som sedan visade sig vara en skådespelares karikatyr, skulle vara rolig om det inte vore för att sagda SD-toppar inte tycks nämnvärt påverkade av att det budskap de fastnade för var satir. Jimmie Åkesson, som på frågan om hur han skulle känna det ifall ett land han flytt till inte skulle släppa in honom, säger att han skulle bli ”besviken”. Partiledaren kan dock uppenbarligen finna tröst i tanken att om det bara skulle vara han (och inte hundratusentals andra hjälpbehövande) som kom och knackade på dörren skulle han nog bli insläppt i alla fall.
Nästan varje artikel föder denna känsla: man vet inte om man ska skratta eller gråta. När man sedan betänker att åsikterna uttrycks av ett parti som numera besitter Sveriges riksdag och vars åsikter så helt uppenbart bara är ett klädbyte bort från brunskjortorna (hur mycket man än försökt att rensa upp i leden) hamnar man nära nog i känslomässig katatoni.
Men i alla detta känns det som om Orrenius gått helt rätt väg. Han har inte försökt att tiga ihjäl någonting, en hållning som snarare gett partiet en mycket tacksam offerroll. Han har istället så vitt jag kan bedöma nyktert återgett åsiktstokerierna och litat på att de ska tala för sig själv. Han lyfter också det faktum att personer associerade med SD råkat ut för trakasserier och orättvisor som aldrig skulle ha accepterats om det handlat om ett annat parti. Torgmötesbudskap som dränkts i skanderanden och visselpipor, avsked på grund av partitillhörighet, äggkastning och järnrörsmisshandel. Det borde inte vara ok, lika lite som SD:s inställning till “kulturberikare” och ”batikhäxor” är ok.
Språkmässigt är alla artiklarna i samlingen kompetenta, men sällan briljanta. En stor fördel i det här fallet är tidningsformatet, artiklarna är alla lättillgängliga och snabba att komma till skott. Nedanstående betyg ges istället primärt för aktualitet, budskap och betydelse. Läs den!
Rörliga bilder och tryckta ord 
Tack för boktipset! Ska definitivt lägga till denna på min lååånga läslista. Ända sedan valet har jag tänkt en hel del på ”Svenne” av Per Nilsson (om jag minns namnet rätt). Plötsligt känns den väldigt aktuell…
Låter verkligen som en intressant bok, där tidningsupplägget gör den lätt att ta till sig. Tack för tipset:)
Vi som inte röstade på Sverigedemokraterna måste verkligen börja diskutera deras politik ordentligt, så att de inte alldeles för lättvindigt kan anta offerrollen och diskutera om Sveriges demokrati och censur. Att använda våld för att göra sin röst hörd är verkligen fel sätt att gå och där har vissa vänsterextrema rörelser något att tänka på. Där är Niklas Orrenius ett bra hjälpmedel för att få insikt i deras politik, så det ska bli intressant att läsa den.
@BRC: Ditt tips lät också intressant — ska se till att kolla upp den.
@Nit89ram: Absolut — det känns som att den enda vägen att gå är att helt enkelt ställa samma krav på redlighet i data och resonemang som man bör ställa på alla svenska partier.
Den ligger bredvid sängen och bara väntar på att jag ska få inspiration nog att börja läsa. Ska ta tag i det idag, thanks to you 😀
@Fiffi: Det korta formatet är idealisk sängläsning, man orkar i alla fall läsa en klart 😉
Jag har läst böcker med tidningsformat förut och kan verkligen skriva under på att det inte direkt är någon tung läsning. Tack för tipset! Är det någon gång man ska läsa den så är det väl nu, så det är bara att sätta igång. 🙂
Ännu en bok att lägga till listan. Det finns en hel del att läsa om SD nu. Det stämmer som du skriver man måste ta debatten istället för att skrika och kasta ägg det leder ingen vart.
Har äntligen beställt hem den här boken. Ska bli intressant att läsa den och uppskattar framförallt tidningsupplägget vilket blir perfekt att läsa lite från innan man går och lägger sig.
Sen undrar jag lite OT hur ditt läsupplägg egentligen fungerar. Enligt din ”Läser just nu” läser du fyra böcker just nu. Läser du dessa parallellt, eller hur fungerar det? Kul också att du håller på att läsa ”To Kill a Mockingbird”. En fantastisk bok på alla sätt och vis. Antar att du har läst den tidigare?
@Nit89ram: Med tanke på ditt inlägg om Natt och dimma tror jag inte att du kommer att bli besviken (jag vill kommentera det inlägget, men känner att jag måste tänka klart först). Och ibland är det verkligen bra med böcker man inte hinner ”komma in i” så mycket när det ska sovas 😉
Jag läser böckerna mer eller mindre parallellt. Ofta har jag minst tre rullande samtidigt, en pendlingsbok, en ljudbok och en hemmabok. Plus ett par, tre stycken till i nödfall 😀 Mockingbird är ett omtag, filmen gick ju på TV för ett tag sedan och då ville jag fräscha upp både den och förlagan (bägge är som du säger fantastiska, det kommer väl en text så småningom). Jag gillar skarpt att jämföra, måste vara den lilla ännu inte avsomnade forskaren i mig…
Hur gör du själv, likadant eller är du mer en one book kinda guy?
Nu blev jag mer intresserad av boken när du pratade om ”Natt och dimma”:)
Hoppas boken förmedlar ur ett något sånär ”objektiv” synsätt, så att jag själv kan bestämma mig vad jag egentligen tycker om partiet.
Intressant upplägg kring ditt läsande. Fick själv en bild när jag läste din ”Läser just nu”-spalt att du hade speciellt böcker för vissa dagar. Det hade jag tyckt varit jobbigt att blanda så ofta från bok till bok, men när du berättar om ditt upplägg blir resultatet ungefär likadant, fast med ett annat genomförande. Bra jobbat att hålla reda på alla olika historier säger jag 🙂
Jag blev faktiskt lite besviken på filmen till ”To Kill a Mockingbird”. Det är en bra film helt klart, men jag kände att filmskaparna hade för stor respekt för boken och ville berätta allt från den. Bra i och för sig att man fick med det mesta, men samtidigt lyckades inte filmen skapa sig en egen identitet, om du förstår hur jag menar. Som sagt är det fortfarande en bra film, men jag måste nog tyvärr använda det ack så trötta uttrycket ”boken var bättre” i det här fallet.
Jag är mer en ”one book kinda guy”, där fokus ligger på en bok och den brukar jag läsa i sängen innan jag går och lägger mig. Ibland lyssnar jag på en ljudbok när jag är ute och går, men oftast är det en pocketbok som gäller.
Fast egentligen är jag mer av en tidningsperson än en bokperson och mina tidningar (Fokus och Filter) tar alldeles för mycket tid, vilket gör att jag läser alldeles för sällan. Fast när jag väl har börjat på en bok kan jag inte sluta, så bara jag är över tröskeln för att starta brukar det inte ta lång innan jag har läst ut boken.
Annars känner jag att jag har dålig koll på bokvärlden och brukar mest få tips om böcker via filmer, vilket blir lite konstigt då man helst ska läst boken innan filmen. Därför gillar jag din blogg då du ger mig bra tips på bra böcker 🙂
@Nit89ram: Först måste jag bara säga att det är väldigt trevlig att du lägger dig sådant vinn om dina kommentarer — jag vet ingen som från gång till annan skriver lika utförligt.
Kanske inte ska gå för hårt på det jag sade om Natt och dimma, med tanke på att du hissade den så pass i din blogg. Jag tänkte mer temamässigt — Förintelsen, nazism, BSS, främligsfientlighet, osv. Men iom att artiklarna i alla fall upplevs som nyanserade och neutrala tänker man ju också på dem som förhållandevis objektiva (vilket naturligtvis inte behöver vara sant).
När det gällde Mockingbird såg jag filmen först, vilket i det här sammanhanget inte var helt fel för då kan jag ha kvar den som en bra film även om jag som du tycker att boken är bättre. Gregory Peck blev en lite väl tjusig Atticus Finch 😉
Ljudböcker är just nu mitt ”bread and butter”, då jag inte haft riktigt så mycket sittande/liggande lästid som förut (dock är jag för snål att köpa egna och vill inte pirata, så det blir lån och gratisvarianter, som librivox.org). Annars är även tidningar trevligt, framförallt de du nämner. Filter har jag aktivt valt bort med sorg i hjärtat, det finns helt enkelt inte tid men Fokus hinner man precis igenom med en veckas badrumsläsning 🙂
Eftersom böckerna definitivt tagit en mer undanskymd position här än jag från början hade tänkt är det väldigt roligt att veta att de som då och då skymtar fram är uppskattade. Jag hoppas att någon av de jag har liggande på lager ska falla i smaken.
Det är bara roligt att diskutera och jag underviker inte en diskussion i första taget. Gillar egentligen inte att göra det i kommentarsfältet, utan är egentligen en forum-kille och uppskattar att ha allt på samma ställe. Men man får ta vad man haver:)
Förstod precis hur du menade med ”Natt och dimma” och din kommentar gjorde mig mer intresserad av boken. Förmodligen beror det mycket på sina egna åsikter om boken känns objektiv eller inte, men jag kan tänka mig att majoriteten av Sveriges befolkning kommer tycka att boken är något sånär objektiv. Förmodligen tillhör jag den skaran:)
Peck gjorde helt klart ett bra jobb som Finch, även barnen gjorde bra ifrån sig vilket känns märkligt då jag inte brukar uppskatta barnskådespelare, i alla fall inte från äldre filmer.
Synd att du har valt bort Filter, då det är ett mycket intressant läsmagasin med mycket lärorikt för den nyfikne. Det brukar inte ta lång tid innan jag har läst ut det senaste numret av Filter, så ge det gärna en chans någon gång. Du lär inte bli besviken och du lär nog kunna hitta tid (lätt för mig att säga) till att läsa den.
Det uppskattas alltid när bloggar har en speciellt nisch och jag följer ingen annan blogg som tar upp böcker på ett sådant utförligt sätt som du gör, så bra jobbat:) Som jag sade tidigare läser jag alldeles för lite nu för tiden, men dina bokrecensioner har gjort mig mer och mer sugen på att börja igen. Och det får väl anses vara ett gott betyg för din blogg? 🙂
PS. Jag har förresten en liten fråga angående en bok. Har du läst A Clockwork Orange och i så fall, vad tyckte du om den? Och ifall du både har läst boken och filmen, hur tyckte du filmen var jämfört med boken? Hade varit trevligt att få läsa en liten jämförelse på din blogg om vad du tyckte om A Clockwork Orange (ifall du har läst eller sett filmen det vill säga) och jag hade då gärna gjort en egen liten jämförelse på samma tema i min blogg. DS.
Nej, jag kan hålla med om att kommentarer är ett lite klumpigt sätt att hantera längre konversationer på med jag intar liksom du Cajsa Warg-attityden.
Vad glad jag blir att du tycker att du blir lässugen av bloggen — det är ett mycket gott betyg, tack! 😀
Urverksapelsinen var det väääldigt länge sedan jag var i kontakt med och min främsta minnesbild är att jag inte gillade språket i boken (störde mig på ”nyorden”) och hade svårt för filmen (för mig skriker inte rostfärgade velour-overaller och äggfåtöljer ”framtid”). Men det skulle vara jättekul att göra gemensam sak i en jämförelse, om det kan få anstå ett tag. Vi kan väl höras vidare om saken mailledes?
Språket var jag också tveksam inför till en början och det tog ett tag innan man kom in i det (tack vare ordlistan som följde med, annars hade det varit kört). Tyckte det gav berättelsen och läsupplevelsen en extra dimension när man väl kunde hantera språket.
Hehe, nä om man ser filmen som en framtidsvision känns den lite väl utdaterad idag. Själv tyckter jag dock filmen har en härligt retrofuturism över sig och det viktigaste i framtidsvision är ju inte det visuella, utan temat som filmen vill framföra. Och där är den dock alltför lik vårt samhälle idag med våldsgäng som utför våld enbart för våldets skull. Att filmen dessutom lockades till våldsbrott vid sin premiär, säger tyvärr mer om vårt samhälle än om filmen i sig.
Budskapet är ganska klart i filmen om att våld är något dåligt, men problemet med dessa kritiska filmer om våldet är att man måste visa upp det för att berätta hur det påverkar oss människor. Tyvärr förstår inte alla individer detta och kör ”smörgåsbords”-principen där man plockar ut en sak – våldet som nöje – utan att ta med efterspelet och hur det påverkar oss. Ett annat fall kring denna princip är ju rappkulturen och dess relation till filmen Scarface.
Mm, det hade varit trevligt med ett gemensamt inlägg om detta och det får gärna ta tid. Men det tar vi via mail 🙂
Har precis läst ut boken, en tankeställare och jag håller med dig helt och hållet i din recension av boken. Gillade upplägget med ”vad hände sen”.
@Nit89ram: Låter bra det.
@filmitch: Kul att du tyckte om boken och som du säger, uppdateringarna gav verkligen mervärde.
Har läst igenom hela boken nu (det gick snabbt) och jag tyckte den var riktigt intressant. Uppfriskande med ett objektivt (någorlunda) porträtt av ett parti som har fått mycket publicitet med tanke på sin storlek.
Riktigt skrämmande läsning emellanåt när man får höra vissa Sverigedemokraterns tankar (och hur hade de tänkt att realisera sina funderingar?), men även skrämmande att läsa hur de blir behandlade.
Boken var verkligen en tankeställe, precis som filmitch poängterade, och ”vad hände sen” var ett bra upplägg från tidningsform till bokform.
Tack för tipset, Sofia 🙂
@Nit89ram: Inga problem, kul att du gillade den.