Taxi Driver (1976)

Och återigen är det Filmmedia.se som sett till att jag fått tummen ur med följande inlägg.

Travis Bickle kan inte sova. Som det praktiske man han är tar han jobb som taxichaffis för att åtminstone kunna tjäna lite pengar på sin sömnlöshet. Fast med tanke på hans mentala hälsa hade det kanske varit smartare med ett annat jobb — Travis ser ett New York som är fullt av knarkare, kriminella, hallickar och horor samt har en sysselsättning som gör att han efter varje pass måste torka både blod och sperma från baksätet. Någon borde städa upp i skiten, tycker Travis.

Som en räddande ängel kommer så Betsy, ren och oskuldsfull. Travis bjuder ut henne men kraschlandar daten å det magnifikaste när han tar med Betsy på den bästa film han känner till, The Swedish Marriage Manual (kitschhöjdaren Kärlekens språk). Betsy vägrar fullt förståeligt efter detta att prata med honom och Travis vänder då sin uppmärksamhet mot Iris, en (mycket) ung prostituerad. Samtidigt inser han att om inte han städar upp skiten, kommer inte heller någon annan att göra det.

Taxi Driver innehåller så många klassiska scener och dialogsnuttar att det känns som man sett den bitvis flera gånger om. Därför är det svårt att se den med samma fräscha ögon som 1976 års publik. Det är ett New York i misär som vi får se genom Travis ögon, men hans inställning till gatulivet är också nästan det enda som vi får veta om honom, förutom att han lever ensam och tidigare har varit soldat. Mot kollegorna är han tvär och tystlåten. Knapphändigheten gör att Scorsese öppnar upp för tolkningar lite på samma sätt som Ridley Scott i Blade Runner.

Kameraarbetet är fullt av vinklar och åkningar och närbilder och jag kan inte bestämma mig för om det är skitnödigt eller briljant. Bernard Herrmanns score som pendlar fram och tillbaka mellan mjukt och skärande sätter fokus på Travis isolering. Trots Travis inneboende vrede och vämjelse är tempot så soft att när våldet väl kommer blir det obevekligen brutalt.

Trots filmens förmenta storhet fastnar jag mest för småsaker. Som det fullkomligt bisarra i att det säljs popcorn och godis på porrbiografen. Att Robert De Niro i vissa vinklar är ruggigt lik en svartmuskig Tobey Maguire. Och Harvey Keitel i hippiehår och linne? Nej. Bara…nej…

8 reaktioner till “Taxi Driver (1976)”

  1. Var nga år sedan jag såg filmen men har sett den ett antal ggr. Sist tyckte jag att den var riktigt bra, men jag fastnar mer för detaljer än helheten, t.ex alla knepiga monologer och diskussioner som finns i filmen. Musiken är värld ett inlägg bara den. Filmen är inte en fullpoängare men liiite högre betyg än du gav skulle jag nog ge.
    Keitel i hippiehår? Till det svarar jag ”Never trust a Hippie”

  2. @filmitch: Ja, manuset känns rätt överlagt, det får man erkänna.

    @BRC: Stämningen i Blade Runner kan jag köpa, men här blev det för mycket misär. Ja, livet är skit, get on with it…

    @Fiffi:Vad tror du gav mig tillräckligt med råg i ryggen att tänka: ”Nä, man behöver faktiskt inte tycka att Taxi Driver är ett mästerverk”? 😉

  3. Nu togs både stämningen och Blade Runner upp. Det jag gillar med både Taxi Driver och Blade Runner är tempot och stämingen. I TD är det också mycket den dokumentära vardagskänslan. Det är fortfarande en mycket bra film. Tack för länken. 🙂

  4. Taxi Driver är en av mina favoriter och ett intressant personporträtt. Om jag inte minns helt fel ska Quentin Tarantino någon gång sakt att Taxi Driver är världens bästa ”första persons porträtt” och jag är beredd att hålla med, då man genom hela filmen ser allt från Travis ögon och hans känslor får bli filmens ”känslor”.

    Stämningen filmen igenom tycker jag är klockren och speciellt hur Scorsese, Schrader och De Niro får mig att till viss del tycka om Travis Bickle som person, trots att han stundom – eller hela tiden? – är en riktigt vidrig person.

    Kul att få höra andras tankar om filmen i alla fall och jag gillar framförallt detaljerna du lägger märke till under filmens gång:)

  5. @Nit89ram: Tja, där är vi olika, jag tycker inte alls att jag får någon slags uppfattning om Travis, han är liksom avstängd hela tiden och därmed förhåller jag mig rätt neutral. Han är tragisk, men det får mig varken att gilla eller ogilla honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: