Publicerad i VästerbottensKuriren, feb 1995 (?)

Vad är det alla amerikaner skyndar hem till? Hela familjen bänkar sig framför TV:n i god tid för att avnjuta Amerikas populäraste frågesport — Tjugoett — presenterad av Geritol. Ikväll skall regerande mästaren Herbert Stempel än en gång försöka försvara sin titel. Men något står inte rätt till. Tittarsiffrorna stagnerar och både programmets producent och bolagets direktör inser att något måste göras för att folket skall återfå intresset för Tjugoett.

De hittar Charles van Doren från en av de äldre familjerna i USA, intellektuell, attraktiv och icke-jude. Han blir mannen som får utklassa Stempel, vilken tvingas att svara fel på en löjligt enkel fråga, och nu är vägen till berömmelse och omåttlig rikedom fullt synlig. Frågan är dock om frågorna till programmet verkligen är så skyddade som man vill påskina. Kan det verkligen vara så att hela USA:s lilla gullegris har byggt sin image på en välkorreograferad bluff?

Robert Redford gav sig för ett tag in i regissörsbranschen efter att länge ha befunnit sig på andra sidan kameran. Han överraskade stort med den mycket vackra Där floden flyter fram, en film som lyckades göra flugfiske till poesi. Quiz Show går i samma tecken, man skulle kunna kalla den för en lågmäld action om något sådant existerar.

Filmen bygger på en verklig händelse där en ung och hungrig advokat på 50-talet avslöjade något av det största i amerikansk TV-historia. Det är ett nöje att se denna mycket välgjorda film och trots att man kan hävda att Fiennes kanske är lite stel, att Rob Morrow kanske spelar över lite, framförallt med sin accent, så är det inga stora stötestenar, och John Turturro är som vanligt excellent.

Quiz Show visar också mycket tänkvärt att man inte behöver vara särskilt svag innan man börjar vackla.

Omdöme 2010:

Jag måste nog säga att jag tycker att betyget håller. Redfords filmer är snygga (även om både The Legend of Bagger Vance och Lions for Lambs var hyfsade bottennapp rent storymässigt sett) och Quiz Show är inget undantag. Efter att ha sett om den ett antal gånger måste jag dock ändra mig vad gäller skådespelarna: Fiennes är inte särskilt stel utöver vad rollen kräver (lite stel är han allt, men det gör inget för jag gillar honom med hans veka ansikte och lite tveksamma stil) och Morrow har helt enkelt en säregen stil. Turturro är fortfarande excellent som den fullkomligt odräglige besserwissern Stempel.

Sedan är det väl lite prettovarning på sista meningen men hey, det var femton år sedan…