Frank är en bra polis och faktiskt också en Hygglig Kille som till exempel låter en biltjuv slippa undan lagens långa arm eftersom biltjuven också är pappa. Tyvärr går Frank till sängs med Jack Daniels och ringer sedan nattliga samtal i höggradigt berusat tillstånd till sin ex-fru. Han är helt enkelt bitter och cynisk när det kommer till kärlek. Vilken tur att det i New York just då härjar en mördare som tycks få tag på sina offer via kontaktannonser så att Frank och hans poliskollegor måste speeddejta en massa kvinnor för att kunna jämföra deras fingeravtryck med mördarens.

På den vägen träffar Frank Helen. Helen vet vad hon vill, är inte rädd att ta för sig och den kärlekstörstande Frank faller som en fura trots att hon i teorin kan vara en seriemördare. Men alla förhållanden mår bra av lite spänning och Frank undviker till och med att ta vara på Helens fingeravtryck eftersom hon ju är such a hot piece of ass…

Kanske inte världens bästa film men med hög nostalgifaktor — Exhibit A: Ellen Barkins röda skinnjacka. Jag säger bara: axelvaddar! Ett par logiska hål i storleksordningen blåval får man ha överseende med och jag fastnar för de små sakerna. Som att Ellen Barkin skulle kunna vara Kate Hudsons 25 år äldre tvillingsyster. Eller att William Hickey, som redan här se ut att stå med åtminstone nio tår i graven, hann med nästan 30 ytterligare jobb innan han till slut dog.

Spänningsmässigt håller Sea of Love fortfarande trots att jag vet inte hur många gånger jag har sett den — beter sig inte Helen lite misstänkt i alla fall? Och avslutningstwister som denna görs inte längre: man slipper tio miljoner hintar och varningslampor på vägen, det blir faktiskt en överraskning.

Annonser