Huruvida 11 september ”changed everything” kan man diskutera i all oändlighet, men att händelsen inneburit stora förändringar för Hollywood är otvetydigt. I The Kingdom ligger fokus på Saudiarabien och filmen gör också sina försök att i förtexterna måla ett (mycket) snabbt sammanhang mellan öst, väst och den evigt närvarande oljan. Men då den typen av spörsmål inte återkommer med någon större tydlighet känns både det försöket och den dokumentära stilen med skakig handkamera samt namn och titlar på de viktigaste karaktärerna mest som en ursäkt för att bröta på med en förhållandevis standardiserad polis-/terroristhistoria.
Ett FBI-team bryter som vanligt mot de flesta regler för att kunna ta sig till Riyadh där ett terroristdåd tagit livet av både amerikaner och saudier. Väl där måste de, föga förvånande, slåss mot strikt hierarki och folk med julklappstitlar för att kunna göra vad de anser vara deras jobb.
Det närmaste Riyadh jag någonsin varit är Istanbul. Jag har ingen som helst personlig eller nationell relation till 11 september. Utifrån detta minst sagt begränsade perspektiv känns The Kingdom åtminstone till viss del balanserad – visst är det ”vi” mot ”dem” men alla saudier är inte genomonda eller totalkorrumperade och FBI-teamet gör sitt bästa för att vara riktigt obekväma i en situation där de själva direkt trängt sig in.
Den stora skiljelinjen går i så fall snarare mellan de hala politikerna och tjänstemännen, personifierade av en svettig Jeremy Piven, och de ”riktiga” poliserna – en gemenskap som överbryggar både kulturella och geografiska gränser. Jamie Foxx gör sitt jobb och Chris Cooper glänser förvisso inte som han kan men ligger på en stabil Tommy Lee Jones-nivå.
På det stora hela lyckas The Kingdom ändå gjuta ihop spänningsladdad action med allvarsammare ämnen även om oförsonligheten i det hela känns mer uppenbar än sorgsen och ödesmättad.
Rörliga bilder och tryckta ord 