Det tog mig ett tag att komma på vad problemet med Sigrids hemlighet var. Möjligen för att det tycks vara någon form av uppdragsskrivande gör bokens stil att den i många avseenden känns som en sådan där dramatiserad bit historia som brukade finnas i historieböckerna på grundskolan. Och de brukade inte utmärka sig för sina litterära kvaliteter om vi säger så. Sigrids hemlighet är Karin Wahlbergs bidrag till Historiska Medias satsning Släkten, en romanserie där svenska författare delar med sig av berättelser ur Sveriges historia.
Sigrid lever på 1000-talet strax utanför Sigtuna, en turbulent period när vikingatiden är på väg att övergå i medeltid och kristendomen kämpar mot den gamla asatron. Läsaren får följa hennes uppväxt och sedermera giftemål med stormannen Stekil Stensson.
Redan i bokens inledande sidor, och ska vi komma ihåg att Sigrid än så länge bara drömmer, blir det nästan plågsamt tydligt vad som ska fortsätta att göras tydligt i resten av boken: Karin Wahlberg har Läst På. Författaren besitter givetvis en imponerande kunskap om det svenska tusentalet men lyckas aldrig väva in det som en naturlig del av historien, utan den ligger hela tiden utanpå, som ett statement.
Språket i sig är inte heller särskilt upphetsande med en väldig mängd liknelser varav de flesta rätt fantasilösa. Historien går dessutom väldigt snabbt på slutet med tanke på hur lång tid Wahlgren tar på sig att bygga upp den första halvan.
Rörliga bilder och tryckta ord 