I grund och botten är The Colors of Space en ganska så reguljär sci-fi-äventyrsberättelse. Bart Steele är en rättskaffens grabb, upplever äventyr i rymden och får så småningom sin belöning. Genusmässigt finns givetvis en del att invända – varför måste det prompt vara en pojke/man som upplever alla dessa äventyr (dessutom utrustad med namnet ”Steele”) och varför måste det vara kvinnan han senare stöter på som är den enda som ger honom medlidande? Generellt följer författaren Marion Zimmer Bradley här formeln av att män gör och kvinnor är, något hon i och för sig såg till att ordentligt komma till rätta med i sin senare produktion. Åldersmässigt märks det också att denna bok har några år på nacken, det känns svårt att tänka sig dagens 17-årigar som lika handlingskraftiga som bokens hjälte.

Men Bradley ser också till att väva in en historia om insikt och förståelse för andra i detta äventyr. Inte särskilt subtilt men heller inte överdrivet långtråkigt beskriver hon hur Bart långsamt får klart för sig att de främmande Lhari inte alls är de monster han alltid trott dem vara.

En kul detalj är att Bradley hänvisar till överljushastighet som ”Warp drive”. Som alla vet gjordes denna benämning populär primärt av Star Trek men medan pilotavsnittet sändes 1966 är denna bok utgiven redan 1963.

Librivoxkvalitet: Tyvärr är de första avsnitten rätt dryga vad gäller talkvalitet, men tar man sig igenom dem är resten ok.