Det största problemet med The Hunted torde vara att den som febrilt försöker vara en något annat än en First Blood-ripoff, när det är allt den är. En rätt halvdan First Blood-ripoff dessutom. Benicio del Toro har, efter att ha varit elitsoldat vid krigshärdar över hela världen, fått sig en knäpp och springer omkring ute i skogen där han dödar jägare. Den Ende Som Kan Hämta honom är gamle hederlige Tommy Lee Jones, eftersom han tränade bland annat del Toros förband i en grå forntid.

Filmen känns framförallt jäkligt ofokuserad, manusförfattarna Griffiths x 2 borde ha lagt i alla fall ett par timmar till på att underbygga vissa moment bättre och tajta upp andra. Berättelsen svajar fram och tillbaka utan att kunna bestämma sig. Ena sekunden ett känslomässigt moraldrama kring far-son-förhållandet mellan den krigspsykotiske del Toro och den skuldmedvetne Jones. Andra sekunden en (var det nog meningen i alla fall) andlös thriller där jägare och jagad byter roller varje gång man blinkar. Antagligen i ett försök att åtminstone låtsas som man inte kalkerat av First Blood låter man Jones dessutom vara civilist vilket blir mycket märkligt då han ständigt beter sig som en yrkesmilitär.

Regissör är William Friedkin vilket kanske kan kännas överraskande innan man tar sig en titt på hans filmografi och inser att karln hade sin karriärmässiga höjdpunkt i början av 70-talet med The French Connection och The Exorcist. Det är ju ett par år sedan och den här rullen har definitivt hamnat i nu-gör-vi-det-här-så-vi-sedan-kan-gå-hem-och-titta-på-fotboll-kategorin.