SJ borde ta låta alla sina chefer se Murder on the Orient Express och sedan omsätta i praktiken: vita dukar i restaurangvagnen, riktiga fåtöljer i sittvagnen och liggvagnskonduktörer som pratar engelska, franska, tyska, italienska och svenska. För att inte tala om tåg som är så exklusiva att kungligheter åker i ”den vanliga kupén”. Punklighetsmässigt kan SJ dock luta sig tillbaka och ta det lugnt — Orientexpressen bör ju vara minst 12 timmar försenat när tåget i slutminuterna rullar igen.
Kanske fokuserar man som tittare lite extra på omgivningarna då själva handlingen är så pass välkänd att varken brottet eller dess upplösning känns som någon större överraskning. Det är snarare som att sjunka ned i en välbekant och mycket skön fåtölj och se fram emot ett par njutbara timmar. Njuter gör man defintivt av den fenomenala rollbesättningen: Lauren Bacall, Jaqueline Bisset, Vanessa Redgrave, Sean Connery, Anthony Perkins, Richard Widmark, John Gielgud, Micheal York, Ingrid Bergman och Albert Finney med hår pomaderat till en fernissad hjälm. Särskilt Ingrid Bergmans svengelska är obetalbar och hon fick också en Oscar för rollen som Greta Ohlsson. Läggar man dessutom till regi av Sidney Lumet (Serpico, Dog Day Afternoon) och ett bra score finns det inte mycket i övrigt att önska.
Murder on the Orient Express är helt enkelt en klassisk film i form av en klassisk brittisk pusseldeckare.
5 kommentarer
Comments feed for this article
21 juni, 2010 den 09:26
Fiffi
Ååååå. Den här har jag inte sett sen jag var liten. Minns att jag tyckte den var jättespännande.
Hm.
Vill se om den.
Typ, nu.
12 december, 2011 den 03:22
Movies - Noir
Ja, du summerar det ganska bra. Filmen låg på en fyra, men upplösningen med Poirots utdragna tal på slutet gjorde att den tappade lite till en svag fyra. Hade också sett den tidigare så kom på hur det låg till och det gör ju sitt. Men som du säger är det omgivningarna som gör det mesta här, tillsammans med de många duktiga skådespelarna och Lumet så klart.
12 december, 2011 den 09:10
Sofia
@Movies-Noir: Fast utdragna monologer är ju lite charmen med Christie tycker jag, det hör liksom till. Har man läst boken är ju inte heller upplösningen något större mysterium.
13 december, 2011 den 12:20
Movies - Noir
Det är sant, har inget emot det utdragna iofs, men det är nog just att jag minns hur det ligger till. Men precis som du skrev är det allt runt omkring som är lyckat. Jag gillar mest vägen till upplösningen, inte själva upplösningen helt enkelt.
13 december, 2011 den 05:45
Sofia
@Movies-Noir: Nej, Christie är ju inte mycket för actionladdade upplösningar direkt. Hela grejen är i själva avslöjandet och känner man då igen det försvinner absolut en del av poängen.