Alt titel: Burial ground: The Nights of Terror/The Zombie Dead/Zombie 3

När han utforskar en gammal grav blir professor Ayres anfallen, och givetvis även uppäten, av zombies (möjligen etruskiska sådana). Dagen därpå kommer ett sällskap för att hälsa på professorn i hans villa och efter en natt fylld av mardrömmar blir även de attackerade av ytterligare zombies. Från att ha varit långsamma och nästan harmlösa blir de odöda mer och mer uppfinningsrika och sällskapet blir decimerade i tur och ordning medan zombiehorden bara blir större och större…

Det är lika bra att säga det med en gång: det här är riktigt kackigt. Vissa scener är helt klart sevärda men kanske inte så till den grad att man står ut med drygt 90 minuter av vad som mest av allt ser ut som ett glatt amatörprojekt. Det ska dock sägas att själva zombiemaskerna är riktigt, riktigt bra, ansiktena har liksom börjat smälta, det är larver och maskar och faktiskt rätt läskigt.

Men, som sagt, konstigheterna, halvdan story (på gränsen till ingen alls faktiskt) och mediokra skådespelarinsatser överväger. Som i så många andra italienska filmer av den här kalibern andas hela rullen mjukporr – det är till och med naket lite här och var. Mysko-priset tas dock av Peter Bark, en italiensk småväxt skådespelare, som fått äran att spela den 13-årige Michael trots att han vid den här tiden var minst 26 år gammal och ser ut som om han vore 45 med toupé. Som om detta inte vore nog har Michael också ett synnerligen ohälsosamt förhållande till sin mor. Behöver jag säga att det fullbordas på ett i zombiefilmer ganska uppenbart sätt innan filmens slut?

Annonser