Chris Pratt är den där killen i high school som alla tjejer vill vara med och alla killar vill vara. Hockeystjärna, snygg och rik. Inget kan gå fel, eller hur? Att köra lite för fort på en mörk landsväg med lyktorna släckta var dock kanske inte det smartaste valet och Chris kraschar också följdaktligen bilen rejält mot en skördetröska som oväntat dyker upp mitt i vägen. Behöver vi säga att han inte var ensam i bilen?

Fyra år senare har Chris kämpat sig till ett eget boende (med blinde kompisen Lewis, spelad av Jeff Daniels) och ett jobb som städare på en bank. Han måste ständigt skriva upp saker för att komma ihåg dem och har vissa hämningssvårigheter. Trots det börjar de riktiga problemen först när han träffar Gary som i sin tur introducerar honom till Luvlee. Med vackra ord och sex snärjer de in Chris i en situation som att kräva mer av honom än morgnarnas kaffebryggning.

Största problemet med The Lookout är att det i hela historien bara finns en enda situation som hänger på det faktum att Chris har en hjärnskada. I övrigt hade han kunnat vara vilken looser som helst som har svårt att ta sig för något och därmed aldrig kommit längre än till ett städjobb. Det gör i sin tur att man misstänker att upplägget i princip enbart går ut på att man som tittare ska tycka synd om Chris och att man ska kunna få se dramatiska flashbacks från olyckan lite nu och då.

Joseph Gordon-Levitt är ok som Chris, men det ska väl erkännas att mitt hjärta knappast blöder inför hans karaktärs alla bekymmer.

Annonser