Medan Estrid farit i Österled med den spännande köpmannen Orfrim går Erik hemma och väntar. Han får emellertid snart fullt upp med ett stormannauppror på religiösa grunder mot kung Björn.

Vad är det som driver historien framåt? Ekonomi, makt, territoriella anspråk? Icke! Enligt Catharina Ingelman-Sundberg är det uppenbarligen relationen mellan man och kvinna, gärna med fokus på den köttsliga aspekten av denna relation. Antalet scener i boken som mer eller mindre explicit alluderar på sex borde nästan placera den i tantsnusk-facket och med tanke på att författaren lagt in ett antal starka kvinnokaraktärer och på så sätt skapat en hyfsad genusbalans är bokens heteronormativitet en smula förvånande.

Vikingaguld är inte direkt dåligt skriven även om man ibland kan fundera lite över blandningen av nytt och gammalt språk (ibland ”talte” folk och ibland ”säger” de bara något), och när man väl kommit in historien är den inte alltför svår att följa. Men det märks att Vikingaguld är sista delen i en trilogi eftersom författaren ibland kallt tycks räkna med att läsaren redan har utvecklat en relation med karaktärerna. För min del blev detta mest uppenbart i fallet med Estrid, en person som jag knappt klarade av att konfrontera som påhittad. På det stora hela blir dock allt sex och alla relationer ganska tröttsamma, istället är det de avslutande stridscenerna som får boken att börja sjunga en smula.

Ingelman-Sundberg säger själv på sin hemsida ”Från just den här tiden finns just inga historiska källor alls så jag har kunnat ta ut svängarna.” För egen del hade jag nog föredragit lite källor för författaren att hålla i hampan.

Annonser