Jag minns tydligt den kvällen i London när jag relativt oförberedd bänkade mig för att titta på South Park: Bigger, Longer & Uncut. Nog för att jag visste vad serien gick ut på men när Terrance & Philip brände av slagdängan ”Uncle Fucka” blev jag totalt golvad. Den upplevelsen återupprepas tyvärr inte när det gäller Team America.

För att skydda världen mot elaka terrorister tvekar aldrig Team America att dra ut i strid — oavsett hur många byggnader och sevärdheter som stryker med på kuppen. Men samtidigt som de måste möta sin mest magnifike motståndare någonsin blir de också attackerade på hemmaplan av demonstranter, skådespelare och Michael Moore som illvilligt påstår att teamet snarare provocerar fram terroristattacker än avvärjer dem.

Visst, Team America är rätt kul, framförallt för att filmen så totalt ohämmat svingar i alla riktningar. De patriotiska helylleamerikanerna får sitt genom teamets hänsysnlösa framfart, det faktum att alla språk utom engelska och några få ord på franska bara är totala nonsensord och att alla platser anges med hur många miles de är ifrån good ol’ US of A. Vänsteranhängarna hängs ut lika rejält de genom sammanslutningen Film Actors Guild (FAG) där skådespelare tror att de kan rädda världen genom hybridbilar men i slutänden tar till enorma mängder våld för fredens skull.

Problemet är kanske att Parker och Stone har litat lite för mycket på nickar i alla möjliga olika riktningar. Visst är det kul med låtar som ”I miss you like Michael Bay missed the mark with Pearl Harbor” men de kan inte bära upp en hel film. Generellt är inte heller musiken och låttexterna av samma kaliber som i South Park-filmen. Det faktum att allt ageras av dockor är kul i början (särskilt när de ska slåss) men blir efter ett tag lite fånigt.

Men om du vill höra Kim Jong Il låta som Eric Cartman eller inte missa världens första filmade marionettsex, då är detta ett måste.

Annonser