Hortense Cumberbatch bestämmer sig vid för att leta reda på sina biologiska föräldrar. Hon hittar Cynthia Purley som inledningsvis är synnerligen tveksam till att möta denna andra dotter som hon inte träffat sedan hon vid sexton års ålder adopterade bort barnet. I slutänden blir dock Hortense introducerad till Cynthias dotter och bror med tillhörande fru på en familjefest som en arbetskamrat. Det blir ett synnerligen spänt partaj…

Brenda Blethyn är, som alltid, magnifik men får vanligtvis spela kvinnor med åtminstone någon form av egenvärde och självrespekt även när de sitter som allra djupast i skiten. Filmens Cynthia är tyvärr en karaktär som det är mycket svårt att ha någon som helst sympati för. Vid sidan av hennes snyftande och jämrande uppenbarelse, framstår Hortense nästan som onaturligt lugn och samlad.

Detta kan mycket väl vara den mest Bergmanlika icke-Bergmanfilm jag någonsin sett. Dialogen är ganska stel med mycket outtalade antydningar. Nyckelordet här är undertext, vilken antar isbergslika proportioner, och ord blir ständigt ersatta av meningsbärande tystnader eller ögonkast. Jag är ärligt talat inte så förtjust i den här typen av filmer på svenska och efter att ha sett Secrets and Lies inser jag att jag inte tycker särskilt mycket bättre om dem på engelska.