Secrets and Lies (1996)

Hortense Cumberbatch bestämmer sig vid för att leta reda på sina biologiska föräldrar. Hon hittar Cynthia Purley som inledningsvis är synnerligen tveksam till att möta denna andra dotter som hon inte träffat sedan hon vid sexton års ålder adopterade bort barnet. I slutänden blir dock Hortense introducerad till Cynthias dotter och bror med tillhörande fru på en familjefest som en arbetskamrat. Det blir ett synnerligen spänt partaj…

Brenda Blethyn är, som alltid, magnifik men får vanligtvis spela kvinnor med åtminstone någon form av egenvärde och självrespekt även när de sitter som allra djupast i skiten. Filmens Cynthia är tyvärr en karaktär som det är mycket svårt att ha någon som helst sympati för. Vid sidan av hennes snyftande och jämrande uppenbarelse, framstår Hortense nästan som onaturligt lugn och samlad.

Detta kan mycket väl vara den mest Bergmanlika icke-Bergmanfilm jag någonsin sett. Dialogen är ganska stel med mycket outtalade antydningar. Nyckelordet här är undertext, vilken antar isbergslika proportioner, och ord blir ständigt ersatta av meningsbärande tystnader eller ögonkast. Jag är ärligt talat inte så förtjust i den här typen av filmer på svenska och efter att ha sett Secrets and Lies inser jag att jag inte tycker särskilt mycket bättre om dem på engelska.

4 reaktioner till “Secrets and Lies (1996)”

  1. Jag gillade Secrets & Lies lite mer. Själv fann jag den underliggande humorn i det hela vilket gjorde filmen bättre. Tycker personligen inte det är så likt Bergman som du skriver (av det jag sett med honom), snarare Woody Allen (fast mer realistiskt). Sen gillade jag karaktären Cynthia, speciellt som Brenda Blethyn spelar henne så bra. Visst är hon ganska sorlig, men visar upp en naturlig sida som jag tycker sällan visas upp på det här sättet. Hon är inte perfekt, ingen är perfekt.

  2. Just det där med en massa undertext är inget jag upplever som signifikant för Allen, men det är ju helt uppenbart att du och jag upplevt filmen väldigt olika. Och det är väl sannolikt för att Blethyn är så bra som jag blir så provocerad av hennes Cynthia.

  3. Haha, det stämmer nog bra. Tror också det är Cynthia som karaktär som stör dig medan jag verkligen imponerades av hur Blethyn spelar henne. Annars gillar jag Another Year (2010) också, fast den är ju ganska lik den här. Hittar den inte här hos dig, sett den?

  4. Nej, även om jag gillade både Vera Drake och Happy-Go-Lucky är Leigh ingen regissör som jag håller reda på. Men din text lät intressant — Leigh verkar vara bra på att få ut mesta möjliga av sina kvinnliga skådespelare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.