Ingen lär väl ha missat vad Psycho går ut på även om alla kanske inte är på det klara med att den berömda dusch-scenen fanns i skrift innan den gick ut på celluloid. Boken som skrevs av Robert Bloch plockades dock snabbt upp inom filmindustrin och det hann bara gå ett år mellan bokens publicering och filmens.

Norman Bates är emellertid inget som Bloch bara plockade ur tomma luften – två år innan bokens publicering bodde han bara några mil från den stad där man arresterade Ed Gein. Den insatte vet naturligtvis att Gein är den seriemördare som kanske haft störst betydelse för den västerländska populärkultur genom sina vanor att samla på kroppsdelar och bland annat klä stolar med människohud.

Jag kan inte bedöma om Blochs beskrivning av Bates psyke är korrekt ur en psykologisk synvinkel, men det går inte att komma ifrån att boken är otroligt väl uppbyggd och att Bloch elegant fixar illusionen av den riktigt vedervärdiga modern samt Normans fragila mentala status. Till och med den klassiska slutklämmen är Blochs egen. Han väver fram och tillbaka mellan olika scener och frågan är om inte boken är nästan mer av en nagelbitare än filmen.